Vackrare liv åt alla
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-05-12
Solen glittrar i Strömmen framför Slottet, färsk hästskit visar att vaktparaden just passerat och utanför Nationalmuseum ligger Storskär och Norrskär.
Det kunde ha varit 50-tal, men det är något helt annat.
Det sanna 50-talet finns där inne, på museet där utställningen ©Stig Lindberg just öppnat: lekfullheten, framtidstron - och en kommersialism som ännu vågade ta risker.
Stig Lindberg var bara 21 år när han 1937 gick in på kontoret på den porslinsfabrik som kooperationen just köpt, Gustavsberg, och bad om jobb.
Han anställdes direkt, blev konstnärlig ledare 1949 (efter Wilhelm Kåge) och var snart svensk designs omslagspojke. Lindberg stannade på Gustavsberg till 1980, två år före sin död.
Karriären löpte över drygt fyra årtionden, men ändå känns 50- och 60-talen som Lindbergs storhetstid. Det var då han skapade klassiker som Berså, Reptil och Domino - och dessutom ritade en av de vackraste tv-apparater som skådats.
Lindberg höll på sin konstnärliga rätt, men samtidigt insåg han massproduktionens villkor - och värde. Vackrare vardagsvaror skulle lyfta livet för alla de människor som äntligen, efter kriget, kunde skaffa sig mycket av vad de behövde.
Han hade hamnat på rätt företag. Som Helena Kåberg skriver i den intressanta katalogen: "Allt sammantaget framstod kooperationen och Gustavsberg som en rörelse som ville alla väl."
Idealism och kommersialism fann glädje i varandra och det verkar ha funnits en kreativ balans mellan arbete och kapital, inte bara i porslinsbranschen.
Kooperationen var ännu inte skandalernas och de giriga direktörernas Coop, och Stig Lindberg levde mitt i drömmen om ett gott samhälle för alla.
I dag har mångsysslaren Lindbergs verk - glas, porslin, keramik, tygmönster med mera - blivit samlarobjekt för medelklassen (om ni visste vad mina Reptilvaser gått upp i pris!), Berså har gjort tjänst som ett pappmuggsmönster hos en hamburgerfirma och numera, i designhajpens Sverige, hörs det sällan några högtidstal om vackrare vardagsvara.
Då känns det bra med en utställning som denna: om en genial man som kunde göra verklighet av sina visioner, en folkrörelse med ideal och några framsynta kapitalister. Den är en påminnelse om en tid som, bortsett från vaktparad och skärgårdsbåtar, känns onödigt olik vår.
Form
Håkan Jaensson
