Teater

Askungen i en alldeles underbar bal på slottet

Här vill både pojkar och flickor prova skon

Av: 

Cecilia Djurberg

Delar ur Kungliga Baletten i ”Askungen”.
Delar ur Kungliga Baletten i ”Askungen”.

TEATER

Vad är en bal på slottet? Naturligtvis alldeles underbar om man är Askungen och dessutom får dansa med sin prins i en klänning av Christian Lacroix.

Den franske modeskaparen lär tidigt i sin karriär ha fått höra att hans spektakulära kreationer snarare är kostymdesign än mode och numera är scenkostymer vad han helst sysslar med. I kollektionen han nu klätt upp Kungliga Baletten i syns entusiasmen ända ut i kjolspetsarna. Den övertrumfar till och med finalens projicerade fyrverkeri. För här är inte bara Askungens klänning och skor förtrollade — varenda plagg, frisyr och hatt är ett konstverk i sig.

Den spanska dansaren och koreografen Tamara Rojo, som de senaste tio åren lett English National Ballet och snart tillträder som chef för San Francisco Ballet, har gjort en ny, moderniserad balettversion av den så flitigt omtolkade folksagan. Till Prokofjevs klassiska, flödande balettmusik flyter huvudpersonen iland ensam i ett diffust antytt Stockholm. På premiären är det Madeline Woo som gör böljande vacker entré i blå, vardagsfantastisk klänning. Underbara Oscar Salomonsson och Anthony Lomuljo dansar två seriefigurskomiska poliser som sätter den vilsna flyktingflickan på barnhem.

Kungliga Baletten i ”Askungen”.

Tiden är en sån där ihopmixad fantasiepok med stråk av förra sekelskiftet. Men till alla moderna bonusföräldrars tröst finns i denna version ingen elak styvmor. Den ondskefulla manteln axlas i stället av Daria Ivanova i rollen som stramt hyperbol barnhemsföreståndare med karisma som en sträng balettfröken.

Sagans tematiskt förenklade dualism gestaltas animerat i såväl kostym som steg och port de bras — det stereotypt hårt och omänskliga mot det mjukt goda och mänskliga. Balgästerna dansar mekaniskt, synkroniserat i flådiga, enhetliga kostymer liksom i symboliserad stiff tråkighet, och de elaka systrarna är ett par grällt extroverta, grönhåriga gothic lolitor i svart tyll och prickiga tights.


Kontrasten till den mobbade, känslomjuka och barbenta Askungen som får Prinsen på fall genom att bara vara sig själv är så att säga uppenbar.

Så på det stora hela är Tamara Rojo sagan trogen, och hon ansluter sig till den ljusa falangen uttolkare som undviker Bröderna Grimms blodiga slut. En enorm såg kommer dock fram när det är dags för den ikoniska skoprovarscenen, och efter att ha sett den bländande Gianmarco Romano dansa Prinsen i guldkavaj förstår man att både killar och tjejer vill stoppa sina fötter i den glittrande balettskon.

ANNONS

Hitta ett bra elavtal för dig när priserna rusar! Jämför nu.

Extern länk från Compricer

Jämför nu!

Publisert:

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!