För lite för mycket

Mikaela Blomqvist

Backa teater - bättre kan ni än i ”Ungdomen är deras sjukdom”

helskärm

Vad är en människa värd? ­Frågan möter publiken ­redan i foajén på Backa­teatern och när pjäsen Ungdomen är deras sjukdom börjar är det den första replik som kastas ut. Svar får vi också genast, i form av marknadsvärdet på en människa för företagen Facebook och Instagram. Det visar sig strax att det är det senare och inte det förra som är av betydelse. För Ungdomen är deras sjukdom är i dramaturgen Stefan Åkessons bearbetning varken en pjäs om människan som vara eller människovarat. I stället handlar det här om individen­ i det senmoderna teknik- och mediesamhället.

Av Ferdinand Bruckners  kulturkritiska pjäs från 1926, om desillusionerade och ­dekadenta läkarstudenter, är inte heller mycket kvar. Helga Bumschs scenografi placerar oss visserligen i ett lagom deppigt studentrum, där en trevlig soffa omgiven av flyttkartonger, tillsammans med några­ överblivna ballonger och girlanger, får symbolisera den ungdom som de sju på scenen motvilligt är på väg att lämna. Men historien är så upphackad att vägen mot vuxenlivet och den hotande “medelmåttiga vanligheten” blir omöjlig att följa.

Pjäsen består i stället i huvudsak av en serie tillkämpat ­moderna tablåer: någon byter kläder hela tiden, någon ­filmar allt med sin Iphone, någon dyker ut ur en garderob och sjunger ”Heal the world” och ­någon tar en mikrofon och skriker att man måste sälja sitt personliga varumärke. Anja Suša regi verkar syfta till att söndra sammanhanget snarare än att binda ihop det. Så ägnar sig Ylva Olaison och Emelie Strömberg åt parodiskt överspel, medan Mia Ray och Rasmus Lindgren spelar med ett uppriktigt allvar. Det är som att se tre pjäser samtidigt.

Särskilt noga inskärps en märkligt apolitisk version av socio­logen Hartmut Rosas teori om att dagens samhälle kännetecknas av acceleration. Möjligen finns här också en förklaring till pjäsens uppskruvade tempo: en accelererande teater där inget ges utrymme att fördjupas, förklaras ­eller kopplas ihop. Med Ung­domen är deras sjukdom vill Backateatern göra för mycket och säga för lite. Det är inte minst tråkigt eftersom pjäsen skall spelas för göteborgska gymnasieelever. Vad är Göteborgs ungdom värd? I alla fall bättre teater än det här.