Skräck bakom igenmurade fönster

helskärm

Det antyds mycket om sikt och blick i den unge tyske dramatikern Marius von Mayenburgs Skimmer som nu spelas på Intiman i Malmö. Bakom igenmurade fönster pratas det om utsikt över alper och om andras ögon.

När Teater Giljotin satte upp pjäsen i Stockholm förra året var titeln Bländverk – inte heller det någon riktigt bra översättning av originalets Augenlicht, som om jag fattar rätt tydligare konnoterar just det där med syn, blick och även blindhet.

I Malmöföreställningen andas allt ifrån skådespelarnas tonfall till deras kläder – beige byxor, jeanskjol och strumpfötter – vanlig vardag. Men det är något som inte stämmer i Sven Haraldssons grunda scenrum, ”korridoren” som det heter i pjäsen, med dess spacklade

plywoodväggar och patricierdörrar till ett hemligt rum. Det är borgerlig våning och hemmabygge i källaren på samma gång – även om pjäsen skrevs innan fasorna i Amstetten uppdagades.

Vad gör egentligen Julia här, hemma hos änklingen Walter? Hon poserar som hemhjälp, men hennes ständiga telefonsamtal antyder att hon kan vara både detektiv och tjuv. Hon verkar vilja avslöja ett brott likaväl som att lägga vantarna på eventuella juveler – och på Walter själv.

Göran Dyrssen och Birte Heribertson spelar skickligt fram skräckblandad attraktion. Julia är katalysatorn – Walter har bjudit in henne till sitt fängelse.

Men när det hemliga rummets dörrar öppnas havererar föreställningen. In rullar Walters tonåriga, blinda dotter i en spjälsäng, och det är en juvenil och övertydlig bild för kärnfamiljens snöpande kraft. Marius von Mayenburg må vara hajpad och respekterad – dessa scener borde ha fått sig en uppstramning. I stället väljer regissören Hugo Hansén att skruva upp tonen, och låta Josefin Iziamo (dottern) pipa och skrika igång slutcrescendot.

En del problem ligger i texten, som insinuerar att vad som helst kan vara viktigt: alputsikten, blindheten och den evinnerliga köttgrytan som Julia beordras att laga. Författaren dränker liksom själv de kittlande associationerna från Snövit, Törnrosa och Kaspar Hauser rakt in i vår tid.

Malin Krutmeijer