Säkerhetsövningen piskar upp paranoian

Det interaktiva verket ”Övervakarna” i Helsingfors visar hur rädsla och konspirationsteorier göds

Cecilia Djurberg

helskärm

Vi har stämt träff på Senatstorget i Helsingfors. Enligt instruktionerna har jag med mig en fulladdad mobiltelefon och hörlurar. Vid Alexander II:s staty möter två kvinnor med svarta kepsar och bister uppsyn. En tredje spejar runt. De bär alla orangea västar med texten ”Valvojat – Övervakarna – The Overseers” och en logotyp i form av ett stirrande öga. 

För att delta i säkerhetsövningen ”Övervakarna” måste jag också ladda ner en app och scanna en kod. Jag får svara på ett par väldigt ledande frågor om hur jag upplever det ökande säkerhetshotet, det ökande gatuvåldet och samhällsproblemet ensamma, unga, marginaliserade män. Svarsalternativen är 1) Orolig eller 2) Mycket orolig.

Genom att sedan följa instruktionerna i lurarna och promenera mot Kajsaniemiparken accepterar jag automatiskt användarvillkoren. Det vill säga – som vanligt – att min användardata får samlas in och användas … men exakt hur den kan användas uppfattar jag inte riktigt för här blir typiskt nog ljudet uppspeedat och pitchat. Rösten i lurarna meddelar därefter lugnt att jag naturligtvis kan välja att avbryta övningen, men ”då kan de inte längre garantera min säkerhet”. 

Det låter som ett typiskt ”offer I can’t refuse”.

Små förhöjningar i tonen avslöjar att detta är ett konstverk, för det är det alltså. Bakom den gestaltade, interaktiva soundwalken ”Övervakarna” ligger det fria danskompaniet Raekallio Corp, men upplägget och en stor del av det innehåll jag får ta del av under kvällen ligger förrädiskt nära den så kallade verkligheten.

Strax innan jag reser till Helsingfors har den svenska säkerhetspolisen precis höjt riskbedömningen för terrorhot i Sverige. SL har också gått ut med uppmaningar till Stockholms resenärer att vara vaksamma på om något eller någon avviker från det normala. Vad nu det är.

Att vi behöver vänja oss vid ökade hot, är så att säga ett starkt budskap i tiden. Verklighetens säkerhetsexperter står i medier och säger att vi måste lära oss se, höra, iakttaga och vara beredda på det värsta. De brukar också säga saker som att vi ska vara ”förberedda men inte rädda” – hur det nu ska vara möjligt att behålla lugnet i detta larm.

Under min promenad genom Helsingfors piskas rädslan upp effektivt och högst medvetet – men ändå med en underhållande smart twist. Jag uppmanas särskilt att vara vaksam mot människor som ser fattiga, utländska eller allmänt marginaliserade ut, och får absurda tips på hur jag kan hantera möten med dylika individer i stadsmiljön. Som att till exempel gå ner på höger knä, och stirra på dem. Apropå att avvika från det normala …

Övningen sägs gå ut på att jag ska lära mig att kartlägga, förebygga, eliminera och rapportera. Jag uppmuntras även att ange misstänkta. Så jag blir övervakad och övervakare på samma gång, och för detta kommer jag att belönas, säger rösten i lurarna. Win-win.

Företaget ”Affiliate Global” uppges, allt för den goda saken förstås, ha kartlagt och signalspanat mot den här sortens ”riskindivider” som det pratas om. I utbildningssyfte får jag lyssna till inspelningar från exempelvis olyckliga personers möten med sina terapeuter.

Under den 90 minuter långa promenaden, som fortsätter runt Tölöviken, noterar jag givetvis också en hel del ”avvikande individer”. Som man gör på promenader i stadsmiljö, i sällskap av sina medhavda fördomar om vad som är normalt och inte.

Men vissa sticker ut mer än andra, och jag har dessutom just blivit upplyst om hur vanligt det är att främmande makt infiltrerar samhällen med hjälp av skådespelare, så nu är det mycket att tänka på här. 

Var den där mannen med hunden en helt vanlig man med hund? Är hon som dansar i parken en del av föreställningen, ett potentiellt hot, eller bara en tjej som fått feeling? Mannen som sitter på en parkbänk och kastar mynt på förbipasserande, är han skådespelare eller en helt vanlig rik galning?

Det här är ett, om uttrycket ursäktas, otroligt välavlyssnat manus. För hur förvirrande likt mycket än är vår samtida verklighet, inklusive alla dess florerande myter och fördomar, politisk propaganda, övervakningskapitalistisk retorik och allehanda konspirationsteorier, är detta alltså ett helt påhittat hopkok av författarna Harry Salmenniemi, Jaakko Yli-Juonikas samt koreografen Valtteri Raekallio, som också regisserat det hela. 

Men, ja, det är ju ändå inte helt och hållet fiktion, och vi som deltar är i allra högsta grad verkligt medskapande. Även om några uppenbarligen måste vara skådespelare.

”Säkerhetsövningen” sägs också vara skräddarsydd av algoritmer åt varje deltagare, och baserad på våra användarprofiler. Vi verkar mycket riktigt ha fått olika versioner av den, förstår jag efteråt, och har alltså avsiktligt exponerats för olika ”verklighetsbilder”.

Här blir ”Övervakarna” en intelligent och pedagogisk spegling av hur vi i digitala miljöer, utifrån individuella preferenser, intressen, svagheter och digitala fotspår, matas med olika sorters riktade budskap och därmed riskerar att falla för tillrättalagda konspirationsteorier eller strömlinjeformas i riktning mot olika slags radikalisering. 

Med all önskvärd tydlighet framgår också av denna iscensatta säkerhetsövning hur lätt det är att framkalla paranoia och masspsykos för aktörer som vet vilka knappar man ska trycka på. Allt som sägs i lurarna går mer eller mindre ut på att skrämma upp och hota, istället för att lugna ner och bygga tillit. 

”Övervakarna” leder mig, via en listigt riggad utpressning, mot en avslutande demonstration vid Riksdagshuset där en folkmassa skanderar konspirationsteoretiska slagord och viftar med Nato-ballonger.

Här finns viktiga slutsatser att dra om hur rädda människor riskerar att bli farliga för både sig själva och andra. Hur påstådda fördelar med att kunna förutse beteenden genom att övervaka och inkräkta på människors privatliv kan få helt motsatt effekt. 

Jag tänker också att rädslan, paranoian och det ständiga svartmålandet av den andre som ett potentiellt hot är just vad som gjort att vi hamnat här till att börja med. I upptrappat våld, krig och terror. Att rädslan bidrar till en vidrig människosyn, men att det tyvärr också finns en hel del pengar och makt att tjäna på denna rädsla.