DJ-legend och en mygga som spelar jazzklarinett
Brett spektrum på Göteborgs dans- och teaterfestival
Publicerad 2022-08-21
DJ-legendaren Kid Koala öppnar finalveckan av Göteborg dans- och teaterfestival 2022 med sin oemotståndliga hybridföreställning The Storyville Mosquito. Vi får se innovativ dockteater bli till liveproducerad film, med ljudeffekter av en finkänslig stråkorkester i samarbete med upphovsmannen.
Temat är klassiskt; den aningslösa rookien hoppar av bussen i den farofyllda storstaden, där hen snart lär sig att livet är grymt. Till slut kommer ändå ljuset, revanschen och det lyckliga slutet. Huvudkaraktären är en ljuvlig liten mygga som spelar jazzklarinett, hans kärlek är en ännu rarare syrsa och antagonisten en aggressiv spindel som myglar sig till makt och pengar. De rör sig i en urban miljö, marinerad i humoristisk nostalgi och sofistikerade referenser från Chaplin till Run DMC. Varenda detalj är originell, utan att fokus flyttas från den framåtrörelse som gör denna berättelse så tilltalande för alla åldrar.
Det här är gränsöverskridande konst när den är som bäst. Kid Koala klär sin vision med virtuositet och bildning och fyller på med empati och humor. Det är kort sagt en makalös uppsättning som varit värd att vänta på sedan festivalen tvingades stänga ner under pandemin.
En annan bokning som stått på paus är koreografen Snorre Elvins korta Mermaid(s) of the Hypersea. Verket har vuxit till en duett men kretsar fortfarande kring vatten, kropp och sjöjungfrur. Två arty queens i cowboyinspirerade otufits sjunger i moll och jobbar med vatten i stora glaskärl. Deras rörelser tematiserar sjöjungfruns frihet och begränsningar. Inte festivalens höjdpunkt, men med sköna meditativa kvaliteter.
Desto starkare intryck gör den tyska gruppen Schaubühne med Våldets historia i regi av Thomas Ostermeier på Göteborgs stadsteater. En ren och effektiv iscensättning av en plågsam berättelse vars konturer klarnar undan för undan.
Pjäsen bygger på fransmannen Édouard Louis roman med samma titel och uppsättningen ligger nära originalet. Det är med andra ord logiskt att karaktärerna konsekvent verbaliserar det som ligger under ytan. Louis är en av få samtida författare utrustad med trovärdig blick för fattigdomens och maktordningarnas konsekvenser på individuell och samhällelig nivå.
I dramats centrum står studenten Édouard, som blir uppraggad av den karismatiske algeriern Reda. De har en magisk natt tillsammans, men nästa dag utsätts Édouard för kränkningar, rån och våldtäkt i sitt hem.
Schaubühne jobbar med chockartad realism, högt tempo och närgångna mobilfilmkameror som snabbt flyttar perspektiven. Stämningen växlar från rå och kall till intim och bubblande, ungefär som den tveeggade relationen mellan huvudkaraktärerna. I ena stunden är Édouard skräckslagen och jagad, i nästa känner han kolonial skuld och sympati med Redas sociala utsatthet.
Ensemblen är superstark, med Laurenz Laufenberg i spetsen. Han uttrycker en ung människas goda tro och sårbarhet på ett sällan skådat sett. Han och hans tre medspelare bidrar starkt till att lyfta dramat till den höga nivå det förtjänar.
