Kroppar i huvudrollen
Barbro Westling ser kultdramat Angels in America
Publicerad 2017-10-06
Första delen av Tony Kushners tvådelade kultdrama Änglar i Amerika har underrubriken ”En gayfantasi om en nations angelägenheter”. Den utspelar sig 1985, under Reagans andra period som USA:s president. En tid av förnekelse, rädsla och rykten kring aids, av politik och religion. Dramat är också mångfaldigt episkt med judar, transor, mormoner, svarta, bögar och gestalter från andra århundranden och dimensioner på scen. Änglar i Amerika är både ett tidsdokument och en levande klassiker till text som i danske regissören Anders Lundorphs version nu lyser på Hipp i Malmö.
Kanske för att Tony Kushner skriver så köttsligt. Hans texter må vara ordrika men det vi ser är kroppar som vädjar, väjer undan, blir upphetsade, plågas. Mormonparet Harper och Joe Pitt som försöker leva äktenskap med mörkret och ångesten som rider henne och Valium som inte hjälper. Politiken som tar vägen via tarmar, blod, sekret. Roy Cohn är patriarken från helvetet, rovdjursdriven och besatt av makt. I verkliga livet fixade Cohn saker åt senator Joseph McCarthy, senare blev han Donald Trumps advokat. Fredrik Gunnarsson gör honom frustande, domderande, hård. Han skriker ut sin cancer, inte aids, han knullar män, är inte gay. Förnekelsen är total och Cohns fullblodscyniker hånar mormonen för hans etik. För feg för att släppa sin looser till fru, för en karriär i Washington som republikan.
Centralfiguren i dramat är trots allt inte Cohn utan före detta drag queen Prior Walter. När han får sin aids-diagnos på Manhattan lämnar hans älskare Louis honom. Louis svek klyver honom som vänsterkille och Mattias Linderoth gör Louis till en ständigt välinformerad tvångspratare. Sängar och soffor växlar på den tomma scenen med täcken att krypa under, gömma sig i, dra över huvudet. Henrik Svalanders febrigt världsvana Prior lider svårt men är liksom öppen för alla, anrika förfäders och änglars like, är han både här och på väg bort.
Mytologi, klichéer, humor och bombasmer, Kuchners estetik är i hög grad mixad och på Hipp snålas det inte på mixen. Första delen av Änglar i Amerika slutar i apokalyptiskt dån och följs av Perestroika där Prior tvingas inse att Gud har övergivit sina änglar. I dag, när den amerikanska politiska personligheten svingar vilt omkring sig, kan en bara hoppas att Malmö stadsteater följer upp och också gör del två.
