Kristerssons lag visste att de ljög för väljarna

Nu pratas det om dubbelt så höga elpriser

Kampen mot brottsligheten var de konservativa partiernas viktigaste fråga i valrörelsen. Den 11 oktober förra året på DN-debatt sparkade M, SD, KD och L igång valet med en uppmärksammad debattartikel.

"Läget är allvarligt, men det går att stoppa gängen." skrev de och listade 20 förslag som snabbt och effektivt – om än inte så rättsäkert – skulle klara detta.

Sedan dess har retoriken skärpts. Moderaterna pratade i valrörelsen om allt de skulle göra under en "ny moderatledd regerings första 100 dagar" och regeringen beskrevs som fullständigt handlingsförlamad.

I veckan började så "projekt: sänk förväntningarna".

– Det blir ju inte lätt, det är en process som kommer att ta många år, sa Richard Jomshof (SD), nyvald ordförande i justitieutskottet, till Dagens eko.

Valrörelsens glada budskap var helt bortblåst.

– Det går inte att få till stånd en förändring över ett år eller två, utan det kommer att ta tid, sa Jomshof.

Kunde han inte ha sagt det innan valet, undrar vän av ordning. Men tanke på att just brottsligheten och inte minst Moderaternas retorik om en "moderatledd regerings första 100 dagar" nog var avgörande för många väljare.

När det kommer till elpriserna är läget ännu värre. Moderaterna visste naturligtvis mycket väl att löftet om elpriskompensation till hushållen 1 november var ogenomförbart.

Ändå lovade de just detta, dessutom skriftligt.

I veckans 30 minuter i SVT sa Vattenfalls VD Anna Borg att vissa hushåll bör räkna med att betala dubbelt så mycket för sin elkonsumtion i vinter än förra året.

– Det kommer att bli dyrt. Hur dyrt det blir beror på.

Winter is coming, som det hette i HBO:s storserie Game of Thrones.

Begreppet "100 dagar" som Moderaterna använde ett flertal gånger under valrörelsen är egentligen ganska konstigt.

"De första hundra dagarna kommer en borgerlig regering att trygga och bygga ut kärnkraften i Sverige" lovade exempelvis Elisabeth Svantesson (M), väl medveten om att den senaste nordiska reaktorn, finska Olkiluoto 3, tog sexton år att bygga.

I skrivande stund har det gått 30 dagar sedan valet, vilket motsvarar en tredjedel av 100 dagar. På den tiden har Ulf Kristersson inte ens lyckats få ihop en regering trots pratet innan valet om hur överens hans "lag" var.

I veckan läckte någon att Sverigedemokraterna säger nej till att Liberalerna ska få några ministrar. Läckor är självfallet bara en del av spelet men det säger ändå något om hur "överens" de fyra partierna egentligen är.

Liberalerna kan ha offrat sin ryggrad för ingenting.

Annars läcker ganska lite ut från förhandlingsrummet och vill man förstå vad som händer är man hänvisad till vad partierna sa innan valet.

Och läser man valmanifest, motioner och förslag är min gissning att nästa löftesbrott blir A-kassan.

Sverigedemokraterna lovade innan valet att de var garanten för en oförändrad A-kassa.
I DN inför valet sa Jimmie Åkesson om A-kassan att:

– Där är jag är väldigt tydlig med att vi inte kommer att köpa några försämringar, säger SD-ledaren.

Sedan hotade han med att rösta ner Ulf Kristersson om han försökte.

Men granskar man SD:s eget förslag, alltså det partiet förhandlar utifrån, föreslår SD själva stora försämringar.

"Med Sverigedemokraternas förslag på arbetslöshetsersättning skulle den som tidigare hade 33 000 kronor i lön få se sin ersättning trappas ned från 80 procent av lönen de första hundra dagarna av arbetslöshet till endast 53 procent de nästkommande tvåhundra dagarna av arbetslöshet" skriver LO-ekonomen Niklas Blomqvist på LO-bloggen .

Jag tror ganska få har läst det finstilta i SD:s förslag men på vanlig svenska betyder det att ersättningen om man är arbetslös längre än tre månader alltså bara blir hälften av lönen.

Det är en enorm försämring om man jämför med dagens ersättningsnivå.
Niklas Blomqvist varnar därför för budskapet att A-kassan är ”räddad” om budgetförhandlingen skulle sluta med att Moderaterna går med på hela eller delar av Sverigedemokraternas förslag.

Åkessons prat om att "inte köpa några försämringar" var med största sannolikhet en rökridå för att slippa A-kassan i valrörelsen.

Elpriserna, brotten och A-kassan är bara tre av många frågor som diskuterades i valrörelsen. Men jag tror det finns ett mönster här som har att göra med ett globalt fenomen i politiken som ibland kallas "postsanning".

Begreppet Post-truth blev årets ord i Oxford Dictionary efter Donald Trumps valrörelse och den brittiska Brexitkampanjen 2016. Både Trump och i England Boris Johnson byggde sina kampanjer på rena lögner, som när Ulf Kristersson i den svenska valrörelsen ljög om att S vill införa fastighetsskatt.

Men ingen tycktes bry sig.

"Forskning visar att väljarna inte bekymrade sig om felaktigheterna. I stället fastnade de för känslostyrkan i Donald Trumps argument. Han upplevdes därför som en ny typ av sanningssägare, det vill säga en person som säger det han själv tycker borde vara sant." skrev Språktidningen 2016.

Jag tror det är en väldigt träffande beskrivning även av årets valrörelse. Det spelade till slut ingen roll att det Moderaterna och Sverigedemokraterna sa inte är verkligt – det som spelade roll var det starka känslomässiga engagemanget.

Både Donald Trump och de brittiska brexitörerna vann med liknande strategier, och väl vid makten försökte de regera likadant. Sedan hann verkligheten ifatt.

2022 kanske blev den första faktafria valrörelsen.

Men du kommer ändå inte att kunna betala nästa elräkning med Ulf Kristerssons "känslostyrka".

Följ ämnen i artikeln