Inte ens second hand vill ha din Wish-tröja
Snabbt mode suger
Hur kan du köpa en tröja för tjugo kronor från ett företag som Wish, Temu eller Shein? Det riktiga priset för den billiga tröjan är svältlöner, slavliknande förhållanden och giftiga ämnen. Och berg av klädesplagg som som läcker miljögifter i samma länder som som sydde tröjorna.
Allt för att människor i väst, framför allt unga kvinnor, ska kunna ha nya outfits varje månad.
Problemet är företagen som sätter villkoren och priserna. Och staterna som låter dem göra det. Men företagen kan bara existera för att efterfrågan finns.
Det är inte givet att modetrender byts ut varje vecka eller att kläder ska gå sönder i sömmarna efter att ha burits tre gånger.
Efterfrågan är skapad av företag som H&M som vant oss vid tanken på billiga kläder Den är skapad av modeindustrin som ständigt lanserar nya trender. Och den är skapad av influencers och andra på internet som skapat en trend av så kallade ”hauls”. Att köpa stora mängder kläder och visa upp dem på sociala medier.
Om man ska göra det enkelt för sig bygger kolonialism på att ett centrum suger ut omvärlden. Tidigare skedde det genom framför allt europeiska kolonier i utvecklingsländer. Europeiska stormakter sög ut folket och naturresurser för att göra den egna staten och företagen rikare.
Av samma anledning inkorporerades samisk mark i Sverige för några hundra år sedan.
Idag har stormakterna frigjort nästan alla sina kolonier, men spåren syns fortfarande. Vinsterna från rikedomarna i kolonierna gick nästan bara till Europa eller till inhemska korrupta makthavare.
När fattiga arbetare sliter ut kroppar och miljöer för svenska mikrotrender sker en liknande process.
Människor i sydliga delar av världen står för tungt arbete under slavliknande förhållanden. Till Europa och USA kommer billiga och trendiga kläder. Vinsterna för affären hamnar i fickorna hos västerländska eller kinesiska miljardärer. Inte till välfärd och infrastruktur i utvecklingsländer.
Till råga på allt får länderna enorma soptippar av kläder tillbaka från trendberoende rikare länder.
Ibland beskrivs second hand som lösningen. Folk kan skänka sina kläder istället för att slänga dem. Men second hand-affärer måste slänga mycket av kläderna de får. Risken är att second hand bara får människor att ha bättre samvete över sin överkonsumtion, inte köpa mindre.
Vi behöver ett kulturskifte som gör att kläder används längre. Vi behöver lagstiftning som motverkar eller förbjuder fast fashion. Fler behöver lära sig att sy och reparera själva.
Och vi måste se den snabba modeindustrin för vad den är: nykolonialism.