Slitna kroppar orkar inte ända fram till pensionen

Undersköterskorna Erika Kull och Elisabeth Hussni i tung arbetsmiljö.

Det nya pensionssystemet slår hårdast mot kvinnorna.
Undersköterskor i äldreomsorgen kommer aldrig att orka jobba till 69. Många av dem orkar inte ens till 65, ny statistik från Kommunalarbetaren visar att 35 procent av de kommunalanställda lämnar arbetslivet tidigare än så.

De orkar inte och tvingas redan avstå en del av pensionen.

Blir bara hårt slit

Det nya systemet föreslås dessutom följa medellivslängden och pensionsåldern kommer därmed att höjas automatiskt. När dagens unga undersköterskor börjar bli gamla kan pensionsåldern mycket väl ligga på 72 eller 75. Arbetsuppgifterna kommer sannolikt inte att underlättas i samma takt. Det blir bara hårt slit längre upp i åren.

Någonting måste förstås göras. Vi lever allt längre och får pension i allt fler år. Pensionssystemet har hela tiden varit underfinansierat och när pengarna nu riskerar att ta slut är det enklast att låta oss jobba längre. Det är därför Alliansen och regeringsföreträdarna i pensionsgruppen nu kommit överens om att höja pensionsåldrarna. 65 höjs till 66, den lägsta åldern höjs från 61 till 64 och de som klarar det kan i framtiden jobba ända till 69 års ålder.

Advokater och direktörer

Det finns säkert många som orkar och tycker att det är kul att jobba vidare, advokater kanske, journalister, direktörer eller universitetslektorer. Men för många i arbetaryrkena blir det tyngre. De som sliter ut sina kroppar i vården eller på byggen tvingas helt enkelt gå tidigt eller till och med för tidigt. Därmed ökar pensionsklyftan och orättvisorna följer med oss ända in i döden.
Pensionsgruppen försöker visserligen kompensera de grupper som har lägst pension. Garantipensionen kommer att stärkas för de allra fattigaste. Taket för bostadstillägget kommer också att höjas. Men det här är fortfarande kompensationer i ett orättvist system.

Arbetslivet är problemet

Kommunals ordförande Tobias Baudin föreslår i stället höjd pensionsavgift, som betalas av anställda och arbetsgivare. Det hade givetvis varit enklare. Han vill också att de som passerat 60 ska ha större möjlighet få förtidspension eller sjukersättning som det heter numera.
Egentligen är det ju inte pensionerna som är det stora problemet, det är arbetslivet.
Det är stress, utmattning och tunga arbeten som sliter ut människor. Vi ser det i antalet sjukskrivningar och i tidiga pensioner. Många kvinnor går ner i arbetstid för att orka och därmed får de betala två gånger om. Först i lägre lön och senare i lägre pension.
Om vi ska vara friska och jobba längre måste arbetsmiljön bli nästa politiska prioritering.