Därför förlorar Reinfeldt 2010
Det var något yrvaket och förväntansfullt över den samling politiska journalister som steg ned i en källarlokal i centrala Stockholm förra söndagen. Vi hade dragits upp ur söndagsdvalan för en presskonferens som påstods handla om ungdomarna och krisen. I alla fall enligt den inbjudan som hade skickats ut. Om det inte varit för att socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet något överraskande stod som gemensam avsändare hade ingen av oss dykt upp.
På en av källarväggarna skvallrade tre uppklistrade partilogotyper om det som blev veckans stora politiska nyhet. Det rödgröna samarbetet inför valet 2010.
Beslutet att bilda en valallians på vänstersidan innebär att Sverige har fått ett nytt politiskt system. ”Tvåpartisystem”, skriver valforskaren Henrik Oscarsson i sin blogg.
Även inom det borgerliga blocket har ett skifte ägt rum den här veckan. På ytan mindre dramatiskt, men det kan bli avgörande för alliansens möjligheter att vinna nästa val. Alliansen har börjat backa från budskapet som gav dem valsegern 2006, den borgerliga arbetslinjen som skulle ”bryta utanförskapet”.
Det var i en intervju i programmet Rakt på med KG Bergström som Anders Borg berättade att han ångrar försämringen av a-kassan. Reformen är den allra viktigaste delen i regeringens arbetsmarknadspolitik. Genom att sänka ersättningen för arbetslösa och knyta kassornas avgifter till antalet arbetslösa medlemmar ville Borg hålla lönekraven nere. En ny låglönesektor skulle växa och ta hand om arbetslösheten åt regeringen.
Det mer långsiktiga målet var att bryta upp den solidaritet som funnits mellan medel- och arbetarklass i Sverige och som varit förutsättningen för socialdemokraternas långa regeringsinnehav. Sänkta skatter och urholkade trygghetssystem skulle få medelklassen att förlora intresset för den gemensamma välfärden. Ett värderingsskifte som skulle trygga fler borgerliga valsegrar.
Men så kom krisen och satte käppar i hjulet för regeringen. 2006 gick det att vinna väljarsympatier med ett budskap om tuffare villkor för arbetslösa. Nu, när arbetslösheten äter sig in i stora delar av moderaternas egna väljargrupper, är det svårare. Utanförskapet har blivit oanvändbart som retorisk modell.
Frågan är vad det kommer att ersättas med?
När moderaterna nyligen samlades för framtidskonvent i Sollentuna varnade partisekreterare Per Schlingmann sina partimedlemmar.
–?Om vi inte förnyar oss kommer vi inte att vinna valet 2010.
Ändå var det få som talade om krispolitik i Sollentuna. Det förslag som fick mest uppmärksamhet var integrationskontrakten för invandrare. Ska man tro Per Schlingmann är det just den typen av krav som ska ge den borgerliga alliansen ytterligare en valseger.
”Jag är övertygad om att integrationsfrågorna kommer att bli viktiga”, skriver han i sitt veckobrev om valet 2010.
Han har förstås fel.
Om arbetslösheten blir så hög som flera prognoser säger, kring 10 procent 2010, kommer det att vara den viktigaste frågan för väljarna.
Och eftersom regeringen inte har några svar på hur Sverige ska klara krisen kommer den att förlora.