Ebba Busch måste välja – SD eller direktörerna
Bråket om vindkraften kan nå nya höjder
Stämningen på företag som vill bygga ut energiproduktion är uppgiven. Arbetet för att få alla nödvändiga tillstånd beskrivs som ”Kafka-artad”.
– Oförutsägbarheten är det största problemet, säger Per-Erik Eriksson på vindkraftsföretaget Arise till Tidningen Näringslivet.
Hans företag startar snart en vindkraftspart med 35 verk i Härjedalen. Det projektet fick bantas eftersom några av snurrorna skulle bryta horisontlinjen från en Hälsingegård fyra kilometer bort.
Andra vindkraftsparker stoppas av sena kommunala veton när företagen redan lagt ner miljoner i planering.
Problemet är inte bara företagens. Den senaste vinterns elräkningar har visat alla vad brister i energiproduktionen betyder. Nu ska dessutom stora delar av industrin ställas om. Behovet av ny el till rätt pris är enormt.
Per-Erik Eriksson beskriver landbaserad vindkraft som den enda realistiska lösningen.
Ebba Busch pratar inte längre om vindkraft som ”gröna stålskogar”. Tvärt om, numer säger energiministern att vi behöver mer vindkraft överallt.
Hon lovar snabbare tillståndsprocesser för de hårt prövade kraftverksdirektörerna.
Kanske har ministern dåligt minne
Att hon skulle ha varit motståndare till vindkraften är bara elakt förtal från vänsterhåll.
Kanske har ministern dåligt minne. I valrörelsen gav Busch i alla fall intrycket att kärnkraften skulle lösa problemet med billig el, och att andra energislag som vind och sol strängt taget inte behövdes.
Alla vet att det är ”verkligheten” som kommit och spökat. Det finns ingen snabb väg att bygga ut kärnkraft, och elen därifrån kommer att bli dyr. Som ansvarig minister tvingas Ebba Busch byta fot. Ett löftesbrott om man vill.
Vi skulle kunna rycka på axlarna och tänka, bättre sent än aldrig.
Det vore ett misstag. Busch problem är att hennes väljare kommer ihåg vad de röstade för, och det var inte vindkraft. Dessutom är hon beroende av Sverigedemokraterna, som också vet vad deras väljare röstade för.
Socialdemokraterna presenterade nyligen en lista med åtgärder som skulle underlätta utbyggnaden av vindkraft. Bland annat vill man att elbehovet ska väga tyngre och att militären ska krångla mindre.
Men det går inte att komma ifrån frågan om kommunerna. Det handlar om ersättning till lokalsamhället, men också om rätten att säga nej.
Mellan 2014 och 2021 stoppades åtta av tio vindkraftsparker av kommunerna, ofta sent och många gånger efter lokala kampanjer. Inget tyder på att det blivit lättare att få ett ja idag.
Förra sommaren röstade riksdagen dessutom nej till att ställa större krav på kommunerna. Ett veto skulle behöva komma tidigare, innan år av arbete och miljoner kronor lagts ner på planering.
Då skulle det samtidigt bli svårare att mobilisera en lokal opinion mot varje förändring.
Tror någon att Sverigedemokraterna och Martin Kinnunen accepterar det? Tror någon att ett populistparti skulle gå med på regler som uppvärderar samhällets behov av el, men ger mindre utrymme för tillfälliga opinioner?
Ebba Busch kommer att behöva välja. Antingen håller hon det sverigedemokratiska stödpartiet på gott humör och sviker sitt löfte till industrin.
Eller så försöker hon det göra det lättare att sätta upp vindkraftverk. Bråket med Sverigedemokraterna om miljöpolitiken kommer att nå helt nya höjder.