Sverigedemokraterna är fortfarande rasister
Klockan två på morgonen förklarade Sverigedemokraten Lars Isovaara för en av riksdagens vakter att han inte ville ha att göra med ”sådana som dig”. Isovaara är kanske inte någon av partiets mest kända företrädare, men han är riksdagsledamot och sitter i Sverigedemokraternas partistyrelse.
Enligt den anmälan som polisen upprättat spottade han dessutom i luften, och utstötte grisläten.
Vakten har – förstås – vad vi brukar kalla ”utländsk härkomst”.
Det här skulle annars bli dagen när vardagen återvände på Sverigedemokraternas kansli. Åklagaren Mats Åhlund bestämde sig för att lägga ner förundersökningen mot Erik Almqvist och Kent Ekeroth för deras våldsamma framfart den där kvällen för drygt två år sedan.
I precis det ögonblicket drog förmodligen Jimmie Åkesson och hans stab en djup suck av lättnad. Så brukar nämligen den inre kretsen fungera i politiska kriser, trots att de nästan alltid egentligen handlar om moral och anständighet, inte om juridik.
Tunn demokratisk fernissa
Riksdagsledamoten Lars Isovaara måste under alla omständigheter snabbt ha tagit Jimmie Åkesson ur den behagliga stämningen. En riksdagsledamot som gör grisljud och förolämpar en vakt i Sveriges riksdag kan helt enkelt inte förenas med den bild Åkesson vill skapa, den av ett parti som alla andra.
Däremot stämmer den ytterst väl med bilden av Sverigedemokraterna som ett parti där den rasistiska ideologin i bästa fall är nödtorftigt dold av en tunn demokratisk fernissa.
Isovaara är ångerfull i dag. Han vet inte hur "ljuden har gått till", och lovar be vakten om ursäkt. Men mest låter det egentligen som han upplever sig själv som ett offer.
Också i det låter han som en god representant för de djupa stämningarna i sitt parti.
En vald representant
Ledningen för Sverigedemokraterna vill uppenbarligen inte kommentera saken. Åkesson nöjer sig med att förklara att Isovaara blivit utsatt för en stöld innan händelsen.
Så kan naturligtvis inte en partiledning agera. Isovaaras rasistiska utfall är inte på något sätt en privatsak. Han är vald representant för partiet, och han befinner sig på jobbet, i riksdagen.
Det är möjligt att Åkesson, när han fått tänka igenom saken, inser att Isovaara inte kan representera partiet. Om inte annat så för att försvara sin ”nolltollerans”.
Problemet är bara att det inte kommer att hjälpa. Det finns liksom inget slut för problemen för ett rasistiskt parti som försöker tillämpa nolltolerans mot rasism.