Turkiet utpressar EU med flyktingar
Turkiet är inte en del av lösningen – utan en del av problemet
Något är verkligen ruttet i relationen mellan Europa och Turkiet.
Landets oförutsägbare president Recep Tayyip Erdogan har nu gjort klart att han vägrar ändra landets terrorlagar som EU krävt.
I Turkiet kan både journalister och människorättsaktivister dömas för terrorism om de berättar om landets övergrepp på minoriteter. Och det händer ofta, Turkiet har flest fängslade journalister i världen. Erdogan blir dessutom allt mer auktoritär och i praktiken pågår ett lågintensivt inbördeskrig i de sydöstra provinserna.
De senaste dagarna har vi bevittnat en bilbomb som exploderade i staden Diyarbakir med minst tre döda och 45 skadade och två flygattacker i Hakkariprovinsen med ett tiotal döda.
Turkiet bryter systematiskt mot mänskliga rättigheter och bland annat har Amnesty avslöjat att flyktingar tvingats tillbaka till Syrien. Ändå har EU sedan en tid ett avtal där Turkiet fått rollen som gränsvakt och de som flyr till Europa skickas i dag tillbaka.
En ändring av terrorlagarna är ett krav från EU för att bevilja Turkiet visumfrihet till Europa. Visumfrihet är i sin tur ett krav från Erdogan för att stoppa flyktingarna.
För Bryssel är det en rävsax.
Erdogan har övertaget
Accepterar man Erdogans utpressning spelar man bort några av EU:s viktigaste värden, respekten för mänskliga rättigheter och rättstatens principer. Om man inte accepterar den och Turkiet släpper på flyktingströmmen igen finns ingen plan B.
Och Erdogan har trumf på hand, den allmänna opinionen i Europa accepterar knappast att situationen i höstas upprepas. Redan nu växer rasistiska och främlingsfientliga partier i stort sett överallt.
Att Europa har satt sig i denna klämma är dess eget fel, att skriva avtal med Turkiet var att be om problem.
Men om man har satt fan i båten får man ro honom i land. Europa borde sätta hårt mot hårt, precis som man gjorde med Vladimir Putin efter Rysslands invasion av Ukraina.
Borde svara med sanktioner
Faktum är att både Erdogans krig mot kurderna och hans politik i Syrien har skadat Europas säkerhet. Om inte Erdogan ändrar politik är det inte nya eftergifter som borde diskuteras i Bryssel, utan vilka sanktioner som kan införas.
Ska verkligen Turkiet ha så fördelaktiga ekonomiska villkor? Ska Europa göda turistindustrin? Ska vi öppna nya kapitel i förhandlingarna om EU-medlemskap?
Det är knappast självklart. Ledare som Putin och Erdogan respekterar inte svaghet och om EU går med på nuvarande krav kommer bara nya.
Europa möts av öppet förakt i Ankara.
Vi borde inse att Turkiet inte längre är en partner utan del av problemet.