Dags att gå till offensiv, Mona

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

23 mars 2008. ”Vi ska både slå vakt om tryggheten och vilja omfamna äventyret”, sa Mona Sahlin på s-kongressen när hon valdes till partiordförande för ett år sedan. Hon lovade att ”lyssna, förändra och ompröva politiken tillsammans med medlemmar och väljare”. Det omprövningsarbetet pågår.

Borgerliga politiker och ledarsidor frågar sig dock bekymrat vart förnyelsen tog vägen. De klagar bittert över att Sahlin inte ger några besked och beskriver henne vällustigt som svag, en dålig ledare. Jag iakttar det politiska spelet, något road men också lätt förbannad. Överallt finns lusten att förminska och smutskasta starka kvinnor med anspråk på makt. Likheten mellan attackerna på Mona Sahlin, på Hillary Clinton i USA och Ségolène Royal i Frankrike är uppenbara.

Dödsmärkt regering

Socialdemokraternas skyhöga opinionssiffror gör de borgerliga nervösa. Regeringen verkar närmast dödsmärkt av sitt brutala sociala systemskifte som väcker sådan ilska. Jobbavdrag och mer pengar i plånboken till alla oss som är friska och starka verkar inte hjälpa. Insikten växer om att det är en omöjlig uppgift för en borgerlig regering att av egen kraft genomföra och få stöd för det skifte till en borgerlig samhällsmodell som är Reinfeldtregeringens mål. Då återstår att försvaga och misstänkliggöra personen och kvinnan Mona Sahlin. Så försöker de driva socialdemokraterna att ompröva högerut, för ”hon har ju inget alternativ”, som det heter.

Lyssnande ledare

Sahlin är ingen svag liten kvinna, oförmögen att tänka själv. Hon lider inte brist på idéer, mål eller mod. Få är lika prövade och modiga som hon. Men hon verkar hålla igen för att leva upp till löftet om ett nytt mera öppet, demokratiskt och lyssnande ledarskap. Det är rätt. Det finns gott om tid till 2010. Beskeden om ersättningsnivåerna, skattetabellerna, procentsatserna kan vänta tills rådslagen är klara.

Det finns en offensiv som Sahlin borde dra igång nu, en ideologisk offensiv. Den borde handla om hur socialdemokratins tidlösa värderingar om jämlikhet och rättvisa kan försvaras och finna nya former i globaliseringens obarmhärtiga strukturomvandling på 2000-talet. Hur kan jämlikhet förenas med förändring? Hur kan trygghet kopplas med förnyelse och rättvisa ersätta den starkes rätt? Det är dags för en ideologisk diskussion och idédebatt om socialdemokratins roll som befrielserörelse.

Tony Blair beskrev som ny partiledare i boken ”Min dröm” (Hjalmarson & Högberg) spännande tankar om att bygga en ny ”medborgargemenskap” och ”ett andra generationens välfärdssamhälle” för hela folket med gemensamma rättigheter och skyldigheter. Han ville skapa en samhällsgemenskap där alla var medborgare, i stället för kunder som kan köpa sin privata frihet och välfärd på andras bekostnad. Parallellen till Sahlins ”rätt och plikt, allas ansvar” känns igen.

Ideologier avgör valet

Blairs och Sahlins idéer är uttryck för ett traditionellt socialdemokratiskt idéarv. Efter Reinfeldts systemskifte behöver Sverige en idédebatt om jämlikhetsidealen i det moderna samhället. Det är främst i synen på jämlikhet som socialdemokratin skiljer sig från borgerligheten och liberalismens tro på ”var och en sin lyckas smed”. Det är mellan de två ideologierna som valet till sist avgörs 2010.

Nu är tid för en ideologisk offensiv. Mona Sahlin har erfarenhet, empati, förmåga att entusiasmera och kommunicera socialdemokratins själ och dröm. Släpp på återhållsamheten. Inspirera som en Barac k Obama i USA och som Olof Palme en gång här hemma. Sahlins erfarenhet kan också skapa trygghet i förändringen. Moderna människor vill föra ett intelligent samtal om alternativen, om medborgarskapet kontra kundvalet. Släpp loss: vi behöver berättelsen om en framtid som rymmer nya möjligheter och utmaningar för oss och våra barn. Ge väljarna den socialdemokratiska visionen av ett jämlikt samhälle där alla kan få sina livschanser, därför att tryggheten och äventyret går hand i hand.