Otryggheten drabbar alla
A-kassan och sjukförsäkringen är ett slags vattendelare i svensk politik. Så såg det ut vi valen 2006 och 2010, och så kommer det också se ut i valet 2014.
I den senaste partiledardebatten talade statsministern om den ”gigantiska utbyggnad av bidragssystemen” som oppositionen föreslår, och budskapet om stora ”bidragshöjningar” till människor som inte jobbar förs fram så snart tillfälle ges.
Trygghetssystemen är politiskt laddade. De är ett konkret uttryck för solidaritet, för tanken att vi tillsammans ska bära en del av de svårigheter var och en av oss kan råka ut för.
Samtidigt handlar det om stora pengar. Sjuka och arbetslösa har betalat mycket av de senaste årens skattesänkningar.
Handlar inte bara om solidaritet
Men tanken att den som blir sjuk eller arbetslös ska vara garanterad större delen av sin inkomst handlar inte bara om solidaritet eller ens om anständighet. Först och främst är den en hörnpelare i ett dynamiskt samhälle.
Trygghetssystemen är viktiga för alla, inte bara den som faktiskt drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Hur de fungerar påverkar oss hela tiden.
A-kassan och sjukförsäkringen ska göra att vi som är friska och som har ett arbete kan gå till jobbet utan att fundera på hur det skulle gå med privatekonomin om något skulle hända. De gemensamma försäkringarna ska göra att vi kan fundera på att byta arbete, utan att genast behöva räkna på vad det kostar i minskad trygghet.
Grunden allvarligt hotad
Det har varit grunden för det svenska välfärdssystemet. I dag är den grunden allvarligt hotad. Sjukförsäkringen är nu så urholkad att till och med regeringens egna småpartier vill höja ersättningstaken, och bara en bråkdel av de arbetslösa får en rimlig ersättning från a-kassan.
Att det inte är en större politisk fråga beror kanske på att många ännu inte förstått hur dramatiskt det svenska välfärdssamhället förändrats de senaste sex åren.