Nej, pyromanerna får inte påverka COP28
Finns ingen genväg bort från olja, kol och gas
Klimattoppmötet kallas COP28, då det är det tjugoåttonde mötet i raden där världens länder försöker enas om hur världen ska undgå civilisationens kollaps. Efter en vecka i Dubai går årets möte nu in i slutfasen. Det är nu det blir allvar och världen ska enas om en ny väg framåt för att nå Parisavtalets mål.
Eftersom världens utsläpp redan är långt ifrån Parisavtalets 1,5-gradersmål krävs nu enorma kraftansträngningar. FN:s generalsekreterare, Antonio Guterres, har uppmanat länderna att nu tillsammans fasa ut fossila bränslen för gott eftersom det är just mänsklighetens användande av fossila bränslen som orsakat krisen.
Och det finns hopp, menar Greenpeace. För första gången någonsin har utfasning av fossila bränslen nämnts i ett utkast från mötet.
Men frågan är om det får stå kvar.
Som pyromaner
För COP skulle i år likväl kunna stå för “Conference of the Petrol Parties”. Alltså oljeindustrins konferens. Aldrig någonsin har så många oljelobbyister fått vara på plats på ett COP-möte. Dessutom är sultanen al-Jaber ordförande för årets möte – en man som till vardags är VD för oljebolaget ADNOC.
Det är, som jag såg att någon på Twitter sa, som att ett möte om brandsäkerhet skulle ledas av en pyroman.
Oljeindustrin gör nu sitt yttersta för att påverka resultatet av mötet. I ett läckt mejl från oljekartellen OPEC uppmanar de sina medlemsstater att inte stå bakom utfasningen. Fast all forskning visar på att just olja, kol och gas är boven i dramat. Istället försöker oljeindustrin nu intala världen att istället för att de ska sluta med sina giftiga utsläpp så bör man “fånga in” dem istället. Koldioxidinfångning som det kallas med ett finare ord.
Det hela är egentligen bara önsketänkande eftersom sådan infångning, CCS, inte finns i stor skala än. Däremot existerar faktiskt de alternativa energikällorna sol och vind, men det verkar industrin ointresserad av.
Leva eller dö
För fossilbolagens vinster ska minsann inte kompromissas bort. Även om det innebär att havsnivåerna stiger och människor dör. Det kan låta grovt, men det är faktiskt precis det som står på spel nu.
För det är inte bara fossilindustrin som just nu kämpar för sin överlevnad i Dubai. Det gör även önationer som Marshallöarna. Misslyckas världen med att nå Parisavtalets mål kommer Marshallöarna att sjunka under ytan om åttio år.
Klimatkrisen handlar alltså om mer än höjda bensinpriser eller att oljeföretag tvingas lägga om sina affärsmodeller. Det handlar om människor, ja rent av hela länders, existens.
Att flera av världens länder står bakom en fond för skador och förluster till de länder som drabbas hårdast av klimatkrisen är viktigt. Men solidariska avlatsbrev är inte lika viktigt som att roten till den här krisen försvinner för gott: att världens länder åtar sig att fasa ut olja, kol och gas.
Annars kommer elden aldrig släckas.