Ta offerkoftan med dig när du avgår, Jomshof
Accepterar alla Tidöpartier attacken på Daniel Riazat (V)?
Richard Jomshofs (SD) uttalande i veckan om att riksdagsledamoten Daniel Riazat (V) borde ”flytta från” Sverige är inte normalt.
Man måste faktiskt nypa sig lite i armen. Drömmer jag?
Att Moderaterna verkar tycka det är ganska oproblematiskt är ett moraliskt sammanbrott av historiska proportioner. Inte minst för talmannen Andreas Norlén (M) som helt enkelt struntat i att agera.
Sveriges riksdags officiella hållning är därför ett inlägg på Instagram där riksdagens talman skriver att ”det är gruppledarnas sak”.
Vänsterpartiet har vädjat om stöd men förgäves.
SD har gjort så här förut, det var inte länge sedan Jimmie Åkesson kallade Muharrem Demirok (C) för den ”fram till tidigare i år turkiska medborgaren”.
Och Daniel Riazat fick höra att han är ”en skam för den iranska diasporan”.
Tydligen ser sig även talmannen Andreas Norlén som bunden av Tidöavtalets munkavelparagraf där Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna lovar att inte kritisera SD.
Man ska ”tala respektfullt om varandras centrala företrädare” står det. Något Sverigedemokraterna självfallet inte bryr sig ett skvatt om.
När Richard Jomshof fick frågor från Aftonbladets reporter utanför justitieutskottet, där han är ordförande, vägrade han svara.
På X, tidigare Twitter, gnällde han senare över hur synd det är om honom. Sverigedemokraterna blir ”påhoppade, bespottande och särbehandlade” skriver han – efter att han själv angripit Daniel Riazat.
Historieförfalskningen sker direkt inför våra ögon.
Inte ens Jomshofs svepskäl var särskilt bra. För nio år sedan ville Daniel Riazat inte bo i samma hus som SD:s chefsideolog Mattias Karlsson. Nio år?
Dessutom drar Richard Jomshof en vals om att Daniel Riazat inte tar kvinnor i hand trots att det finns mängder av filmer från riksdagsdebatter där han gör just det. Men Jomshof ljuger helt obrytt.
”Sverige håller på att slitas isär, men det är inte vårt fel. Det ska ni ha klart för er.” skriver Richard Jomshof.
Eh...va?
Den grötmyndiga tonen. Gnället. Offermentaliteten.
Tre trappsteg till makten.
När Jomshof var partisekreterare beskrev han själv Sverigedemokraternas mediestrategi.
"Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget."
I Ungern finns i princip inte fri media och public service funderar som partiorgan för det styrande Fidesz-partiet. En av SD:s förebilder.
Problemet är väl att det har fungerat ganska bra.
Inget parti har idag så stort inflytande över utvecklingen i Sverige som SD och när media granskar dem spelar de förorättade.
Buhu, buhu.
”En ociviliserad utskottsordförande vill göra gällande att journalister inte ska ställa frågor utanför utskottssammanträdena. Det gjorde vi faktiskt redan innan hans parti började heila på gator och torg.” skriver Owe Nilsson, tidigare TT:s tyngsta riksdagsreporter syrligt.
Att SD ständigt vill prata om människors ursprung är inget olycksfall i arbetet. Det ligger i linje med partiets ideologi att försöka dela upp oss i A- och B-svenskar.
Sverigedemokraterna är helt enkelt ett rasistiskt parti, det var därför det bildades. Frågor om kultur, etnicitet och hudfärg är centrala för partiets gräsrötter. Men efter att Moderaterna tog in dem som regeringsunderlag har fernissan flagnat allt högre upp i organisationen.
Samtidigt blir Sverigedemokraterna mer radikala i sin retorik och i sina förslag.
Under protesterna mot koranränningarna sa Richard Jomshof ”blir de upprörda, så elda hundra till” och han kallade profeten Muhammed för “krigsherre, massmördare, slavhandlare och rövare”.
Säpo fick höja hotnivån mot Sverige från tre till fyra på den femgradiga skalan. I Bryssel dödades två svenskar för att de bar svenska landslagströjor av en terrorist. Hans motiv verkar bland annat ha varit koranbränningarna.
Jimmie Åkesson föreslog på SD:s landsdagar att svenska moskéer ska konfiskeras och rivas och Richard Jomshof vill förbjuda halvmånar, minareter och andra symboler för islam som han jämställer med hakkors.
Även regeringens politik blir på SD:s uppdrag allt mer repressiv. En angiverilag ska införas. Visitationszoner gör att människor i vissa stadsdelar kan kroppsvisiteras utan brottsmisstanke. Och det är inte Danderyd eller Östermalm vi pratar om då.
Utrymmet för oppositionen krymper. Flera vänstertidningar är på fallrepet efter ändringar i presstödet och public services chefer verkar livrädda inför det kommande beslutet om nytt sändningstillstånd.
Civilsamhället står ständigt i skottgluggen, liksom folkbildningen. Mandatperioderna i universitetens styrelser har halverats, sannolikt eftersom SD vill få in personer som ska ta kontroll över den högre utbildningen.
Regeringen vill med lagstiftning stoppa Socialdemokraternas lotteri och hindra partiets samarbete med LO i god tid innan nästa val.
”Vi måste dra åt den pengakran som finansierar socialdemokratin”, säger Tobias Andersson (SD).
Som opinionssiffrorna ser ut kan lagstiftning riktad mot oppositionen och absolut lojalitet mot Jimmie Åkesson vara Ulf Kristerssons enda möjlighet att bli omvald.
Och sannolikt är det precis därför nästan ingen inom Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna reagerar på Richard Jomshofs senaste attack.
Men de fyra oppositionspartierna borde faktiskt inte acceptera det här. Frågan bör återigen väckas i justitieutskottet om att avsätta Richard Jomshof.
Står verkligen alla Tidöpartier bakom det här? Det vore om inte annat bra att veta för väljarna inför nästa val.