Borg förnedrad av Riksbanken
Det blev ingen räntesänkning från Riksbanken. Det är tråkigt för alla överbelånade småbarnsföräldrar.
Men det stora problemet är inte hur räntebeslutet påverkar dem som sitter med stora bostadslån.
Det stora problemet är att det är dystra nyheter för landets arbetslösa.
I Anders Borgs vårbudget som kom i måndags antog finansministern att Riksbanken skulle sänka reporäntan kraftigt, till en procent. Detta antagande är ett av skälen till att regeringen inte kom med några nya förslag i budgeten – man litade på att penningpolitiken skulle stimulera jobben och ekonomin.
Nu blev det inte så. Riksbanken gjorde som man tidigare signalerat. Nämligen ingenting. Och dessutom sade riksbankschefen att inga fler räntesänkningar är att vänta under året.
I praktiken betyder detta att hela Anders Borgs vårbudget bygger på felaktiga antaganden. Och att arbetslösheten i år riskerar att bli ännu högre än Anders Borgs prognos på 7,8 procent.
Egentligen borde inte Riksbankens agerande förvåna någon. Sedan millennieskiftet har KPI-inflationen konsekvent legat under inflationsmålet på två procent. Enligt en granskning av Dagens Industri har Riksbanken missat målet med i genomsnitt 25 procent.
Det kan låta fjuttigt, men innebär i praktiken att Riksbanken missköter sin uppgift – över tid ska de ligga på målet, inte under. Det innebär också att Sverige under samma period har haft högre arbetslöshet än nödvändigt. Vilket bland annat vice riksbankschef Lars E O Svensson envetet påpekat på direktionens möten.
Riksbankens agerande behöver granskas. Kanske behöver inflationsmålet kompletteras med ett sysselsättningsmål – det har bland annat LO-ekonomerna föreslagit.
Under tiden bör Anders Borg sluta hoppas på andra och själv ta ansvar för Sveriges ekonomi.
Han har visserligen sin bakgrund i Riksbanken. Men Sverige behöver en finansminister – inte ytterligare en riksbanksdirektör.