Vi måste kunna fira jul utan döda grisar
GÄSTKRÖNIKA Jag står inte ut med ursäkterna från köttätare längre. Häromdagen stod jag i en matkö på en restaurang och beställde en vegetarisk rätt. Killen som stod framför mig tog en biff. Trots att jag inte kände honom vände han sig om för
att förklara, ”jag brukar inte heller äta kött i vanliga fall men det här såg så himla gott ut”, sa han och pekade på sin tallrik. Han tittade sedan på mig som om han ville att jag skulle frigöra honom från hans samvetskval.
Jag har hört de där orden så många gånger förr och jag brukade alltid nicka förstående. De flesta av oss har trots allt fostrats i att förknippa kött med högtider, festliga middagar och tradition. Vi har blivit lärda att associera kött med något positivt. Det tar tid att ändra vanor har jag tänkt. Men den här gången ekade orden i mitt huvud.
Många känner till att industrin är ett rullande band som inte tar hänsyn till djurens liv. Att prispressen på kött gör att produktionen ofta blir grym och orsakar stort lidande. För de flesta är det heller ingen nyhet att kött gör oss sjuka och utgör ett av de största hoten mot miljön.
Trots insikten slutar det ändå ofta med att den upplysta köttätaren frigör sig från ansvar. Genom att hänvisa till att kött är gott och att den egna karaktären inte är stark nog.
Och så här kommer det att låta i jul också.
Vi svenskar kommer att trycka i oss sammanlagt 6 000 ton julskinka. Trots vår ökade medvetenhet. Och då är inte ens korven, köttbullarna och sillen inräknad.
Om något ska förändras måste det hända något på politisk nivå, menar flera forskare. Men få politiker vågar tala om kött. Vad folk stoppar i sig anses vara en känslig fråga.
I stället har kravmärkta kotletter och biffar lyfts fram som en lösning. Visst är det ett bättre alternativ, men ur miljösynpunkt är det knappast tillräckligt. Att producera foder åt djuren kräver alltid mycket mark och energi. Därför finns det inga genvägar för den som vill rädda klimatet.
Tidigare gladdes jag åt de människor som visserligen åt kött ibland men som åtminstone erkände att något var fel med djurindustrin. På senare tid har jag insett att det där bara är en bekväm position som många har intagit. Ett simpelt sätt att både få äta kött och slippa ha dåligt samvete. Som den där killen i restaurangkön.
Hur ska vi annars förstå att vår köttkonsumtion har ökat med hela 40 procent de senaste 25 åren?
Jag har därför bestämt mig. Det är ingen idé att bikta sig hos mig längre, jag kommer inte att bidra till att lätta någons samvete. Inte ens om det skapar dålig stämning runt middagsbordet.
Det finns nämligen ingen vettig förklaring till varför julen måste firas med 6 000 ton grisar.