Kristersson har aldrig köpt barnmat på krita
Tipsen uppifrån framstår som hån
Jag har inte kunnat släppa en intervju jag hörde nyligen. En kvinna får en fråga om det ekonomiska läget.
– Jag är förundrad när man säger att det är kris för det är lika svårt att få bord på restaurang, i alla fall på Stureplan, säger hon till SVT:s Aktuellt.
Vi får höra att matpriserna bara ökar, att ekonomiska läget slår hårt. Vi hör hur ensamstående föräldrar inte har något val längre, barnmaten måste handlas på kredit.
Människor runt om i landet, de som arbetar och de som slitit ut sig, sätter sig i skuld för att kunna äta. För att barnen ska få sin välling. Men på Stureplan festar man vidare.
Jag hör att barnmaten är det som går upp mest i pris nu. Vuxna kan avstå måltider och somna hungriga vissa dagar. Men småbarn? Tipsen ovanifrån är förklädda hån. Laga mer mat själva, planera inköpen, ät inte ute.
Som att familjerna inte redan dragit ned på allt de kan. Som om landets pensionärer inte redan letade kampanjer och reklamblad från matbutiker. Som att köerna till soppköken och välgörenheten inte redan är rekordlånga.
En del har spridit Stureplanskvinnans citat. De skrattar och menar att hon är världsfrånvänd. Men jag förstår henne. Sverige är kluvet. En konsult i stan som fakturerar varje andetag kommer aldrig träffa en ensamstående undersköterska i Botkyrka. En busschaufför i Södertälje kommer aldrig springa in i en storbolags-vd, inte ens av misstag. Varför skulle de? Vi lever i olika världar.
Politiken har länge varit pinsam för det här landet, redan innan den här regeringen tog över. Man har struntat i bostadsbristen, tvingat människor att belåna sig, låtit marknadskrafter ta över elnät, apotek och skola. Men vad gör de som är vid makten?
Var är Ebba Buschs ilska över sakers tillstånd, fick inte hon utbrott minst varannan vecka förr? Var är Kristerssons ettrighet och vad hände med löftet om att bara han får bestämma, då minsann. Och var är Sverigedemokraterna? Åkesson?
Ibland dyker någon ny nazistskandal upp som numera bemöts med en axelryckning av de flesta. Annars är det tyst från dem som lovade att styra Sverige bättre. Man skyller på allt och tar ansvar för inget.
”Det ekonomiska läget” låter som en naturlag. Men det är ingen som tvingat regeringen att som fån låta matpriserna gå upp på grund av giriga handlare. Ingen har tvingat regeringen att ösa pengar över miljardärer i form av hemliga elstöd.
Och ingen har tvingat regeringen att se på när hyror blir allt högre, utan någon form av statligt stöd till dem som drabbas. Det är en prioritering de gör. En prioritering som spottar alla pensionärer, ensamstående och låginkomsttagare i ansiktet.
Från Stureplan hörs en skål, från dem som hunnit boka bord.