Mellanchefen trodde att han var riktig överklass
Hade fått smak för årgångsviner, lagrade ostar och ostron
Alexander heter egentligen någonting annat. För SvD Näringsliv berättar han hur familjens ekonomi påverkats på sistone. De bor i en bostadsrätt i Stockholms innerstad och räntekostnaderna har gått från 10 000 kronor i månaden till 35 000 kronor. Det känns.
Han är en nyligen varslad mellanchef men säger att han och frun levt gott de senaste åren, särskilt med de låga räntorna.
– Sedan finns det väl en generell känsla av att man har varit rik de senaste åren, att man har varit överklass. Nu är det tydligt att vi inte är det, säger Alexander.
Han sätter fingret på en vanlig missuppfattning bland den svenska medelklassen: nämligen att de tror sig vara överklass. Forskning visar att det här fenomenet är vanligare ju mer ojämlikt ett land blir. Man bor i högt belånade hus och kör runt i bilar på avbetalning. En räntesmocka så är man körd.
Men man gör allt för att inte identifiera sig som en vanlig arbetare eller tjänsteman. Man har ju fått smak för årgångsviner, lagrade ostar och ostron! Det som anses vara rätt folkligt på kontinenten har blivit en markör för den svenska medelklassen.
I Sverige är andelen av ekonomin som ägs av den rikaste promillen högre än i USA. Här slår vi ständigt nya rekord i Ferrariförsäljning och flygande med privata jetplan. Och vi har fler dollarmiljardärer än Japan och Brasilien.
Våra miljardärer beskattas knappt, och de gör knappast sina pengar på det egna lönearbetet. Överklassen är den ägande klassen. Vilket varken inbegriper busschauffören eller mellanchefen.
Det är få fenomen jag tycker är så pinsamma som när vanliga Svenssons, med lite högre lön än snittet, tror att de är överklass. Därför tycker jag Alexander är ovanligt modig, även om han vill vara anonym. Anledningen till den dolda identiteten är att ”i flera fall där privatpersoner ställt upp med namn och bild i media har elaka och raljerande kommentarer radats upp i kommentarsfälten”.
I vintras skrev jag om ”Maria” som även hon ville vara anonym. Hon är ensamstående och sjukskriven. Till julafton hade den 14-åriga sonen önskat sig schampo och tvål. Han visste att ekonomin var ansträngd. Kanske var människor elaka, men många fler hörde av sig och ville hjälpa. Frågan är om inte elakheterna kommer när journalister hellre väljer att intervjua sina bekymrade grannar än människor som går hungriga för att mätta barnens magar.
Trots olikheterna har Alexander och Maria mer gemensamt med varandra än de har med någon svensk miljardär. En som skatteplanerar aggressivt, har ärvt en stor del av sin förmögenhet och som skulle sätta kaffet i halsen om han hörde en mellanchef kalla sig överklass.