Inte så patriotiskt att smita från försvarsnotan
Ukrainas motstånd borde få oppositionen att skämmas
Vi har alla sett bilderna. Ukrainska män och kvinnor som anmäler sig till territorialförsvaret trots att de aldrig tidigare hållit i ett vapen. Artister, lärare och byggnadsarbetare som övar med det som finns. Ibland genomförs exercisen med trämodeller av automatkarbiner.
Vi har hört om civila som samlar ihop tomma flaskor för att tillverka molotovcocktails. Ett sista desperat försvar mot anstormande ryska pansartrupper.
Det är klart att en del är propaganda. Hög stridsmoral är en del av krigsföringen.
Jag vet inte heller hur stor del de frivilliga soldaterna eller de bensinfyllda flaskorna har i det ukrainska försvarets framgångar. Antagligen är det framför allt utbildade soldater i reguljära förband som slagit ut ryska underhållslinjer och tvingat de invaderande soldaterna ut i leran.
För en gång skull känns det rätt att använda ordet patriotism
Att skicka snabbt utbildade och klent utrustade soldater mot det som i alla fall borde vara en av världens starkaste krigsmaskiner väcker en del frågor. Men det finns inga frågetecken alls när det kommer till den ukrainska befolkningens vilja att försvara sitt land. Inte ens om det betyder de största av uppoffringar.
För en gång skull känns det rätt att använda ordet patriotism.
Kraven på svenska riksdagspolitiker är betydligt blygsammare, i alla fall när det gäller uppoffringar. Vi förväntar oss väl egentligen bara tre saker.
Att de ska hålla ihop bakom en säkerhetspolitisk linje.
Att de ska enas om att stärka den svenska beredskapen och det svenska försvaret.
Och till slut, att de ska vara beredd att betala vad det kostar.
Som vi vet går det inget vidare. När det gäller säkerhetspolitiken tänker Ulf Kristersson lämna över frågan om Sveriges försvarssamarbete till Jimmie Åkessons dagsform. Får Kristersson bestämma ska Sverige in i Nato, om så med en enda riksdagsrösts övervikt.
När det kommer till beredskapen och försvaret har det gått bättre. För två veckor sedan kunde partierna enas om att höja anslagen med knappt tre miljarder i år. Dessutom är man överens om att ett fungerande militärt försvar måste få kosta två procent av BNP.
Oppositionen har legat på för höjda försvarsanslag.
Så mycket konstigare då att samma opposition som har klagat över snåla försvarsbudgetar blir helt rasande när finansministern säger att notan kommer att behöva betalas. Någon beredskapsskatt eller, som vi föredrar att kalla det, värnskatt vill oppositionen absolut inte höra talas om.
Sverigedemokraterna vill dra in biståndet. Moderaterna och Liberaler vill skrota bygget av infrastruktur och urholka trygghetssystemet. Men framför allt vill man inte betala skatt, inte ens om pengarna behövs för att försvara Sverige.
Jag kommer att tänka på ordet opatriotisk.