Moderatkommuner tvingas ta ansvar

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson lovar att rika kommuner inte ska kunna smita från ansvaret för att ta emot flyktingar

Att det finns kommuner, inte sällan de rikaste, som vägrar att ta sin del av ansvaret för Sveriges flyktingmottagande är ingen hemlighet. Inte heller att andra kommuner just därför tvingas ta emot desto fler flyktingar.

Under åren 2008 till 2012 tog till exempel de 20 rikaste kommunerna bara emot en femtedel så många flyktingar per invånare som de 20 fattigaste.

Det är inte heller någon hemlighet att just frågan om kommunernas ansvar är speciellt känslig i Moderaterna. Moderata lokalpolitiker som Patrik Åberg i Östra Göinge har till och med uppmanat partikamraterna i kommuner som Vällinge, Danderyd och Täby att “skärpa sig”.

Skärp kraven

Aftonbladets ledarsida krävde senast i tisdags att kraven på kommunerna skärps.

Nu lovar arbetsmarknadsminister Ylva Johansson att äntligen göra något åt smitarna, även om ministern uttryckt sig lite olika om vilka metoder som ska användas.

Till Sydsvenskan har Ylva Johansson sagt att lagen kommer att behöva ändras, till TT att regeringen ännu inte bestämt sig.

Det är så det brukar låta när departementen och ministrarna inte riktigt kommit överens.

Ohållbar allians

Sanningen är dock att situationen är ohållbar - precis som Ylva Johansson säger. Alla landets kommuner måste ta sin del av ansvaret, och eftersom inget tycks få kommuner som Täby och Vällinge att ändra sig återstår rimligen bara tvingande lagstiftning.

Det betyder förstås också att staten måste betala. Tvingas kommunerna ta emot flyktingar ska de självfallet ha betalt för kostnader som skola, sjukvård och annan samhällsservice. Dessutom måste de statliga myndigheterna ha resurser för att stötta kommuner med kunskap och erfarenhet.

Möjligen är det där skon klämmer. Finansdepartementet brukar inte vara överdrivet entusiastiska över lösningar som gör att kommunerna kan ställa nya krav på staten.

Resurs för Sverige

Ändå är det mottagande vi ger flyktingar faktiskt en investering som kommer att göra Sverige starkare. Vid sidan av det humanitära ansvaret är det nämligen så att vårt land behöver de människor som kommer hit.

Det kommer att fattas personal, för att näringslivet ska kunna utvecklas och för att välfärden ska fungera. De finns plats för de människor som nu kommer.

Men det kräver förstås en bostadspolitik värd namnet, ett system för validering och kompletterande utbildning och en fungerande introduktion på arbetsmarknaden.

Ylva Johansson måste sätta stopp för de rika moderatkommunernas ansvarsflykt, men det är sedan det stora arbetet börjar.