Hög tid att skrota Folkpartiets idéer
Något håller på att hända i den utbildningspolitiska debatten. Det handlar inte längre om för eller emot flum.
Från att tidigare helt dominerats av Folkpartiets krav på ordning och disciplin diskuteras nu andra frågor. Det rör sig inte minst om hur skolan ska kunna erbjuda likvärdig utbildning till alla, oavsett elevernas bakgrund.
I Skolverkets senaste nyhetsbrev beskrevs just jämlikheten som det centrala i utbildningsväsendet, och hur det ska uppnås får stort utrymme.
Förslagen påminner mycket om de handfasta tips som industriländernas samarbetsorganisation OECD publicerade häromåret. Vill man ha ett jämlikt utbildningsväsende där alla har samma chanser att lyckas ska eleverna inte sorteras efter kunskaper. De ska inte sättas på program som inte ger behörighet till vidare studier. Däremot vill OECD se satsningar på de elever som halkar efter, resurser som är viktade efter sociala faktorer samt möjlighet att ta igen studierna senare i livet ingår också i OECD:s förslag.
Det hela är egentligen i grund och botten sunt förnuft.
Efter år av en skoldebatt som saknat sunt förnuft har det också gjort avtryck på politiken. Yrkesprogrammen på gymnasiet ger inte längre behörighet till högskola och ansökningarna har störtdykt. Elitklasser införs redan i grundskolan och skolpengen saknar på många håll i Sverige hänsyn för sociala faktorer. Och enorma nedskärningar på vuxenutbildningen var en av högerregeringens första åtgärder.
Utbildningsminister Jan Björklund har de senaste åren ägnat sig åt tomma slagord, frikopplade från all forskning. Han har till och med blivit tvungen att feltolka resultaten för att passa den politiska mallen.
Det är glädjande att sådant flum nu håller på att försvinna.