Hillevi Engströms arrogans tar pris
För väldigt många människor rasar vardagen just nu samman.
I går presenterade Arbetsförmedlingen förra månadens varselsiffror. I oktober fick 10 300 svenskar reda på att de kommer att förlora sina jobb.
Det är fortfarande en liten bit ifrån siffrorna från vintern 2008–2009 när mellan 15 000 och 20 000 människor varslades varje månad.
Men det är dubbelt så mycket som för ett år sedan, i en situation när arbetslösheten redan är rekordhög.
I går publicerade också a-kassornas samorganisation en rapport om hur den svenska arbetslöshetsförsäkringen fungerar. På fyra år, från 2008 till 2012, har antalet arbetslösa som saknar rätt till ersättning ökat från knappt 50 000 till över 150 000 människor.
Bakgrunden är känd. Ökade avgifter och urholkade ersättningar har gjort att en och en halv miljon människor i Sverige i dag står utanför a-kassorna. Skärpta försäkringsvillkor och osäkra anställningsförhållanden gör att allt fler arbetslösa ändå aldrig kan kvalificera sig för
ersättning från a-kassan.
En anständig regering borde naturligtvis reagera.
Mot varslen och den stigande arbetslösheten; med aktiv arbetsmarknadspolitik och konjunkturstimulanser.
Mot a-kassans haveri och otryggheten; med regelförändringar, höjda ersättningar och sänkta avgifter.
I stället förklarade arbetsmarknadsminister Hillevi Engström i går för Ekot att krisen är importerad, a-kassans villkor rimliga och att den som inte har rätt till ersättning får vända sig till kommunerna för att begära socialbidrag.
Regeringen och arbetsmarknadsministern tänker i alla fall inte ta något ansvar.
Men visst förstår arbetsmarknadsministern att människor är ”oroade”.
Det är en arrogans som sticker ut, till och med i dagens politiska klimat.