Socialdemokraterna kan kollapsa också i Sverige
3 januari 2016
Pasokifiering
Under årets första dagar läser vi i tidningarna om de nya ord som har tillkommit under 2015. Språkrådets och Språktidningen har listat dem alla: triggervarning, trollfabrik, delningsekonomi och avinvestera. Vilka nyord kan du?
Politiskt saknas dock ett av de viktigaste: ett begrepp som letade sig in i det europeiska politiska språket på bred front 2015. Vi använder det inte i Sverige, men så är vi också lite efter. I just detta fall ska dock vi vara glada för denna sak. Ordet yttras nämligen med skälvan av Europas socialdemokrater: PASOKIFIERING.
Det låter som det stavas, men vad betyder det?
Pasok är det grekiska socialdemokratiska parti som dominerade sin politiska scen i tre decennier och regerade i 21 år.
I dag är partiet näst intill utraderat, de fick 6,3 procent av rösterna i det senaste valet. Pasokifiering betyder helt enkelt snabb, plötslig och till synes fullständig kollaps av tidigare helt dominerande socialdemokratiskt parti.
Förra året drabbades Labour i Skottland. Man förlorade samtliga mandat utom ett när de skotska nationalisterna drog fram likt en ostoppbar blåvit kraft. Socialdemokratin existerar i dag i princip inte längre norr om Hadrianus mur. I Polen inträffade något liknande (även om just socialdemokratin kanske inte varit så dominerande just här). Polen vaknade i alla fall upp efter valet den 25 oktober med inte en enda ledamot från vänstern eller mitten-vänstern kvar
i parlamentet.
Ordet pasokifiering används även gällande den danska situationen (även om de danska socialdemokraterna ökade några mandat i senaste valet) samt om de franska socialisternas problem. De tyska socialdemokraterna har gett upp om att någonsin vinna över Angela Merkel och överlag har socialdemokratin i EU:s femton gamla kärnländer inte haft så här låga opinionssiffror sedan 1960-talet. Orsakerna till pasokifieringen tycks vid en första anblick vara skilda. I Grekland handlade det i hög grad om att Pasok satte sig och försökte administrera den av EU och IMF föreskrivna åtstramningspolitiken. Socialdemokrati blev synonymt med nyliberal ekonomisk politik: det vänsterpopulistiska Syriza uppstod på den mark som Pasok hade övergett. I Skottland hade Labour i decennier missbrukat sin dominerande ställning och blivit ett arrogant elitparti. Till detta kom ledningens oförmåga att hantera den växande skotska nationalismen. Det polska valet handlade om hur det högerpopulistiska Lag och Ordning lyckades exploatera den gamla myten om Polen som ständigt offer i Europa. De franska socialisternas problem är specifikt franska precis som de tyska socialdemokraternas opinionssiffror har tyska förklaringar.
Samtidigt finns det gemensamma nämnare. För pasokifiering verkar drabba socialdemokratiska partier som:
1. Har blivit alltför teknokratiska och utvecklats till politiska eliter.
2. Har varit ovilliga eller oförmögna att formulera ett trovärdigt ekonomiskt alternativ till de senaste decenniernas marknadsfundamentalism.
3. Har varit ovilliga eller oförmögna att tala med väljare som dragits till nya nationalistiska, populistiska eller främlingsfientliga partier.
4. Har ett ledarskapsproblem och leds av personer som under europeisk socialdemokratis bättre dagar aldrig hade kommit i närheten av en partiledarpost.
5. Har utgått från den felaktiga logiken att eftersom de historiskt sett har varit stora partier kommer de att fortsätta att vara stora partier.
Det riktigt skrämmande är förstås att samtliga ovanstående punkter även stämmer in på svensk socialdemokrati. Och kanske bör vi se Stefan Löfvens eller för den delen Mona Sahlins och Håkan Juholts svaga opinionssiffror som just en begynnande pasokifiering. Nyckeln till att bryta den onda cykeln ligger förstås i punkt 5. Socialdemokratin måste sluta tro att den automatiskt kommer att få minst trettio procent oavsett vad den tar sig till.
Utifrån detta går det sedan att ta tag i de fyra övriga problemen.
Partiorganisationerna kan inte fortsätta som de har gjort. Det går inte att bli stängda klubbar för ett fåtal politiska nördar och tro att man kan behålla makten enbart på teknokratisk kompetens.
Socialdemokratin måste sedan hitta en kritik av den moderna kapitalismen. Det handlar inte om att kopiera de nya vänsterpopulistiska rörelserna utan om att förstå att socialdemokratins själva idé är att reformera, inte acceptera marknadens logik. Utan detta är sossarna inget.
Den tredje punkten: att hitta ett sätt att vinna tillbaka de väljare som har lämnat för nationalistiska, främlingsfientliga och populistiska partier är kanske den svåraste. På något sätt måste dock europeisk socialdemokrati lära sig hantera frågor om identitet, kultur och nationell sammanhållning. Det allmänna ledarskapsproblemet som så många socialdemokratiska partier verkar lida av är svårt att göra något åt på kort sikt. Socialdemokratin måste dock förstå att det här är ett strukturellt problem och det är hög tid att fundera på hur man rekryterar och hanterar talang på alla nivåer. Stefan Löfven kommer behöva lära sig att stava till PASOKIFIERING på allvar.
Om inte detta år, så nästa. Om han inte gör något, det vill säga. Och det borde han.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.