Hur tusan blev Norge plötsligt bäst på allt?
Fast Oslo känns fortfarande som en småstad
Min familj äger en liten stuga i Stora Blåsjön. Det är en by i nordligaste Jämtland, precis vid gränsen till Norge. Fram till för något år sedan, när fiber drogs in i stugan, rådde där radioskugga. Det gick knappt att ringa och att surfa på mobilen var bara att glömma.
Men åkta man några kilometer västerut, över den norska gränsen, var allt annorlunda. Mitt ute i tjottahejti fungerade mobilen perfekt.
Norge har till skillnad från Sverige inte låtit glesbygden förfalla. Deras mantra lyder ”hela landet i bruk”. Där har även mindre samhällen nybyggda skolor och idrottshallar.
Anledningen är inte bara den norska oljan, som gör landet till ett av världens rikaste. De har också en annorlunda regionalpolitik. Skatteutjämningssystemet är mer generöst till fattigare delar. Norska kommuner får dessutom i högre grad styra över sina naturtillgångar. De får alltså behålla en större del av intäkterna från exempelvis vattenkraften.
Studielånen skrivs av för dem som flyttar långt ut i glesbygden efter en färdig utbildning. Arbetsgivaravgifterna blir också lägre ju längre från Oslo företagen etablerar sig.
Ja, ni hör. Norge är långt ifrån det ruttna land som Hans Alfredson och Tage Danielson en gång skojade om.
Norge är numera bättre än oss på nästan allt. De har den bästa fotbollsspelaren (Erling Haaland), bästa tennisspelaren (Casper Ruud), bästa golfspelaren (Victor Hovland), bästa schackspelaren (Magnus Carlsen).
Då har jag inte ens räknat upp alla norska skidstjärnor.
Dessa rader i Aftonbladet hade kanske inte ens varit möjliga utan våra ägare i norska Schibsted.
Till råga på allt har Norge i år kammat hem det finaste pris vi har.
I december kommer den norska författaren Jon Fosse till Stockholm för att motta årets Nobelpris i litteratur. Han är visserligen skolad på den mytomspunna svenska folkhögskolan, Biskops Arnö. Men det finns säkert någon ännu mer ansedd författarskola i Norge vid det här laget, sa hon bittert.
Under pandemin tog jag med barnen till gränsen mot Norge i Stora Blåsjön. Normalt sett är det bara en vanlig väg rakt in i grannlandet. Det enda som markerar gränsen är en skylt med texten Norge och Noreg på nynorska, det språk som Fosse skriver sin litteratur på.
Men plötsligt var gränsen stängd. Två polisbilar med sirenljusen på markerade stopp på den ödsliga fjällvägen. Norge förstod ingenting av Sveriges pandemistrategi och stängde snabbt ned sitt samhälle och sina gränser.
I slutändan var det den svenska strategin som visade sig vara lite mer framgångsrik, med lägst överdödlighet i Europa under pandemin.
Och visst är Sverige ändå lite coolare fortfarande? Oslo må vara en huvudstad men känns som som en småstad jämfört med Stockholm.
Storebror är kanske inte bäst men ändå alltid störst.
—