Paradfrågan som har blivit ett blame game
Regeringens kärnkraftsplaner faller sönder
Det hände nästan lite i utkanten av partiledarnas debatt, grälet om vem som ljuger. Magdalena Andersson begärde, som vanligt, förhandlingar om en långsiktig energiuppgörelse. Ebba Busch påstod tvärsäkert att sådana förhandlingar redan hållits.
Sedan anklagade hon Andersson för att ljuga, eller möjligen vara dåligt informerad.
Socialdemokraterna svarade att det Ebba Busch säger inte är sant, alltså att hon ljuger.
Inget utrymme att påverka
Vem som har rätt beror kanske på vad man menar med förhandlingar. Ebba Busch har informerat oppositionen om vad regeringen tänker göra. Men något utrymme att påverka har knappast funnits.
– Det som står i Tidöavtalet, det gäller. Det kommer vi att genomföra, som Ulf Kristersson sa redan för ett år sedan.
Det kan man kalla att bjuda med armbågen.
Energipolitiken faller samman
Grälet i onsdags handlade dock inte bara om hur en förhandling går till. Det demonstrerade framför allt hur Tidöpartiernas energipolitik faller samman, och hur det nu har blivit ett spel om vem som ska få skulden. Ett blame game.
Ebba Busch har redan tvingats byta fot när det gäller till exempel vindkraft. Och kärnkraftsdrömmarna har drabbats av det ena problemet efter det andra.
Bygget av nya kärnkraftsreaktorer kommer att ta tid. Och de nya kraftverken kommer att bli dyra. Utan statliga garantier kommer ingenting att byggas. Och häromdagen visade Vattenfalls beräkningar att priset på el från ny kärnkraft kan bli dubbelt så högt som man räknat med.
Busch minsta bekymmer
Ändå är det där Ebba Busch minsta bekymmer. Den verkliga huvudvärken handlar om investerarnas krav på politisk långsiktighet. Att satsa pengar på ny kärnkraft är också att spela på att kommande regeringar lever upp till löften om subventioner och garantier.
Ingen kommer att spela på att Ebba Busch kan uppfylla det löftet om femton år.
Alltså behövs en bred energipolitisk uppgörelse för att få fram investeringar i framtidens elproduktion. Det kan Ebba Busch inte leverera. Som Kristersson säger, det är Tidöavtalet som gäller. Punkt och slut.
Ingen bred uppgörelse
Det blir alltså ingen bred uppgörelse, och inga garantier om politisk stabilitet. Och utan stabilitet blir det sannolikt inga investeringar i nya reaktorer heller. Sambandet kommer så småningom att nå ytan. Kanske redan innan nästa val.
Spelet om att vem som bär ansvaret började i onsdags. Vi kan räkna med en lång fortsättning.