Svenska flaggan har firats ner vid kyrkan
Ärtsoppa och pannkakor blev mötesplats efter terrordådet i Bryssel
Publicerad 2023-11-18
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
BRYSSEL Kyrkorummet är ljust och vackert. Vi är inne i den period som på kyrkligt språk kallas Trefaldighet och färgen är grön – hoppets färg. Det är inte långt till jul.
Jag hittade knappt hit. Flaggan har halats utanför Svenska kyrkan i Bryssel. Ingen tavla upplyser längre besökare om högmässor, barnkörer och ungdomsverksamhet. Den officiella mässingsskylten står provisoriskt vid diskhon.
Men jag har adressen och med ett välkomnande leende öppnar kyrkoherde Fredrik Ollila, 39, den låsta ytterdörren. Innanför ligger en bit av Sverige, fast här i Bryssel.
– Vi är en liten församling, ungefär 500 medlemmar. De flesta svenskar i Bryssel är med i Svenska kyrkan hemma i Sverige. De vet nog inte att de också kan gå med direkt här, säger han.
Men allt finns, som i vilken svensk församling som helst. Barnkör, en konfirmationsgrupp, dop, gudstjänster och social verksamhet. Mängder av barnböcker står staplade på varandra. En våning upp bedriver man svenskundervisning. Särskilt viktigt för barn där bara en förälder talar svenska och man kanske pratar ett annat språk hemma och i skolan.
Fredrik Ollila bjuder på bryggkaffe. Svart.
– Kvällen den 16 oktober satt jag här och skulle titta på fotboll, jag är väldigt intresserad av fotboll, säger han.
Det var måndag och EM-kvalmatch mellan Sverige och Belgien på Kung Baudouin-stadion i Bryssel.
– En bit in i första halvlek började det komma sms, och sedan telefonsamtal. Nyheten kom att supportrar var skjutna, dödsfall, svenska supportrar. Sedan kom polisen hit. De avrådde oss från att öppna kyrkan, säger Fredrik Ollila.
Det var då han fick rådet att ta ner skylten och plocka ner alla svenska symboler. Än så länge hade ingen gärningsman gripits. Det kom poliser med automatvapen som såg till att kören kunde lämna kyrkan i säkerhet. Ingen visste vad nästa mål skulle kunna vara.
– Ganska många från församlingen var på matchen. Jag lade ut på Facebook och på vår hemsida att man kunde ringa om man ville prata, säger han.
På tisdagen hade gärningsmannen hittats, han sköts i samband med polisingripandet. Men i en film han spelat in sa han sig vilja ”hämnas muslimer”.
På onsdagen fick Fredrik Ollila klartecken till att öppna kyrkan igen. Statsminister Ulf Kristersson kom dit och tände ljus. Det var en viktig gest.
– På torsdagar brukar vi ha barnkör här. Och så äter vi ärtsoppa och pannkakor. Den torsdagen var det rekordmånga besökare. Det var fint, vi hade öppnat igen, säger Fredrik Ollila.
Statminister Ulf Kristersson sa samma dag på en pressträff i Stockholm att det som inträffat var ”en terrorattack riktad mot Sverige och svenska medborgare”. De två männen hade blivit mördade eftersom de var svenskar. Terroristen hade, enligt hans föräldrar i Tunisien, nyligen uttryckt stor ilska över koranbränningarna i Sverige. Han var, sa hans mamma i tunisisk TV, inte sig lik efter koranbränningarna.
Faktum är att just flaggan utanför kyrkan halades redan innan terrordådet, efter att Säkerhetspolisen tidigare i år höjde terrorhotnivån från tre till fyra på den femgradiga skalan. Att något kunde hända har sedan dess legat i luften.
Fredrik Ollila har varit kyrkoherde i Bryssel i fem och ett halvt år. Innan dess var han präst i Bålsta. Hans religiösa intresse väcktes när han konfirmerades.
– Jag kommer från en ganska vanlig svensk familj, vi gick sällan i kyrkan, säger han.
Men intresset ledde till jobb som fritidsledare i Svenska kyrkan och efter några år till präststudier. I backspegeln blev tiden i Bryssel oerhört dramatisk. Pandemin ställde allt på huvudet.
– Man kan nog inte riktigt förstå det om man var i Sverige, men vi hade alltså poliser i rondellen här utanför som stoppade bilar och frågade vad de skulle göra. Du fick bara gå ut för att handla eller gå till läkare, säger han.
Då livesändes gudstjänsterna via Facebook och många i församlingen kände sig ensamma.
– Men folk hittade nya rutiner och det är faktiskt först nu som kyrkobesökarna är tillbaka igen, säger han.
Snart är det jul med en rad stora aktiviteter i kyrkan. Som julmarknad. Då har församlingen på egen bekostnad hyrt in vakter. Fredrik Ollilas församling är den enda institution, förutom Sveriges officiella representation och residens, som har en egen byggnad i Bryssel.
Han betonar att samarbetet med den lokala polisen fungerar utmärkt.
Men när jag står bredvid en hög svenska barnböcker och tittar på mässingsskylten vid diskhon är det ändå något som skaver. Det är ju våra gemensamma symboler som får maka på sig. Vår flagga som firas ner och våra landslagströjor som nu göms undan.
Det vänder sig i magen. Jag vill inte gå med på detta.
”Det som hände i Bryssel var ju att en enskild attentatsman utmanade vår rätt att få ha på oss den här tröjan. Att då ta på sig landslagströjan är att säga: Vi viker oss inte”, sa Fotbollförbundets ordförande Fredrik Reinfeldt efter terrordådet.
Det borde staten också klara att säga.
Kyrkan är sedan år 2000 skild från staten, jag vet det. Men Svenska kyrkan är fortfarande inte vilken institution som helst. Den finns permanent representerad på 31 orter ute i världen, och ytterligare ett hundratal platser får regelbundet besök av svenska präster.
Att hålla verksamheten öppen och synlig är vårt gemensamma ansvar, inte bara något för församlingens medlemmar och dess fem anställda. Säkerheten här bör vara en bilateral fråga på högsta nivå mellan Sverige och Belgien.
Vi borde säga: Vi viker oss inte.
I Bryssel är själva verksamheten igång igen. Det är många konfirmander, berättar Fredrik Ollila. De som jobbar i Bryssel är i den åldern, barnen börjar bli stora. Och på torsdagar fortsätter traditionen med ärtsoppa och pannkakor.
Nu även som en mötesplats efter allt som hänt.
– Det är jag som lagar ärtsoppan, säger Fredrik Ollila.