Nu har vanvården blivit underhållning
Frågan är om det finns någon kulturyttring som bättre än sitcomen, den tv-filmade situationskomedin, på att fånga och skildra sin tid.
I oktober 1994 hade tv-serien "Svensson, Svensson" urpremiär på SVT. I det första avsnittet blir frun i familjen, Lena, kontorschef på bankkontoret i Vivalla och börjar tjäna 21 000 i månaden.
Pappan i familjen, Gustav, är brevbärare, tjänar bara 11 900 och försöker dölja sin avundsjuka. I det andra avsnittet bråkar familjen om ett bilköp. Familjen - påhejade av den ungmoderata dottern Lina - vill köpa en Nissan. Pappa Gustav - socialdemokrat - är sur och vill behålla sin Volvo 240.
Nymoderat baksmälla
Stor komik i ett svenskt 90-tal där landet precis hade genomlevt en finans, bank- och- och fastighetskris, där 8 procent var arbetslösa, där Ingvar Carlsson var nyvald statsminister. Men det var också ett land som var på väg att lämna något gammalt och tryggt för något nytt och annorlunda.
16 år senare upplevde TV4 en av sina största succéer någonsin med sitcomen "Solsidan". Nu var scenen inte Örebro, utan den stenrika stockholmsförorten Saltsjödbaden. I huvudrollerna finns en privattandläkare, en fondmäklare och en mammaledig kläddesigner.
Hunsade nannys, dyra märkeskläder, strul med renoveringar, folk som grillar för mycket på sina dyra grillar, stressyndrom, svindyra villor och bostadsrätter, att navigera i sociala konventioner vid flådiga middagsbjudningar, "problem" med Skatteverket... Så där såg humorns beståndsdelar ut i ett Reinfeldtsverige där vi fick rut- och rot-avdrag, privatiseringar, utnyttjade arbetskraftsinvandare och jobbskatteavdrag.
Nu kommer den nymoderata baksmällan.
I kväll är det nämligen premiär för SVT:s "Vårdgården".
"I serien får vi följa den mer eller mindre inskränkta personalen på det familjeägda privatsjukhuset Reginahemmet och deras kamp för att få sjukhuset att gå med vinst", lovar SVT i pressmaterialet.
Någon "Solsidan"- eller "Svensson, Svensson"-succé blir det kanske inte, men sannolikt kommer många att följa de åtta avsnitten under våren. För att den är rätt rolig, så klart. Men "Vårdgården" hade inte varit rolig utan de senaste årens samhällsutveckling.
En humorserie om ett privat sjukhus hade ju varit en obegriplighet i ett Sverige där "Svensson, Svensson"-pappan bråkade för att få behålla sin 240.
Kissblöjor och liggsår
I dag är Sverige ett land där vi helt oreglerat låter privata bolag ta vinster ur skattefinansierad verksamhet. Vi är ett land där vi fått se hur skolor och vårdcentraler blivit varor på en marknad, ett land där oerhörda belopp - våra skattpengar kunnat - försvunnit till skatteparadis.
Det är igenkänning i en tid där nästan 70 procent av folket är emot att man tar ut vinster från skattefinansierad välfärdsverksamhet.
I väntan på att politikerna ger oss ett system som förhindrar det och tar hand om det käraste vi har - våra föräldrar, våra barn och våra nära när de är sjuka och svaga - kan vi skratta åt eländet.
I kväll får vi se hur den bedrägerianklagade patriarken Douglas Leijon - spelad av Loa Falkman - återvänder från sin vistelse i skatteparadiset Seychellerna och vill förnya sjukhuset. Nu ska Reginahemmet heta Vårdgården och drivas med ledorden "familj" och "mångfald".
Det påminner inte så litet om när Carema – efter dödsfall, liggsår, åldringar som får sova på golvet, kissblöjor som vägs, svält och amputationer – lovade börja betala skatt i Sverige och sedan döpte om sig till något så bisarrt som Vardaga.
Och, ja, det där väl tv-komedins problem. Verkligheten överträffar nästan alltid ett sitcom-manus.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.