Ni kommer att sakna Löfven mer än ni tror

Är allmänna val också att "mixtra" med demokratin, Kristersson?

Uppdaterad 2021-09-19 | Publicerad 2021-09-18

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jimmie Åkesson gav Stefan Löfven korven ”Die Hard 6.0” som avskedspresent i riksdagen. Den är oätligt kryddig, berättade han, men bedyrade att korven inte ska ses som ett hot.

– Om nu den här korven är för stark för Åkesson så ska jag banne mig äta den, svarade Löfven.

Det var ganska roligt.

– Korv förenar, sa Jimmie Åkesson.

Under några ögonblick blev svensk politik plötsligt som förr. Partiledarna skrattade och skojade i riksdagens talarstol. Ulf Kristersson gav Stefan Löfven biljetter till ABBA och Ebba Busch bjöd på middag med löftet om att han skulle slippa äta den med henne.

I normala fall hade denna vecka vibrerat av politik. I tisdags öppnade riksdagen med sedvanlig regeringsförklaring, i onsdags hölls riksmötets första partiledardebatt och på måndag läggs statsbudgeten för 2022.

Men det blev inga nya spännande ministrar och folk lyssnade bara med ena örat till regeringsförklaringen. Till och med det stora minglet vid riksdagens öppnande var borttaget, av coronaskäl.

Stefan Löfven är nu officiellt en lam anka, som amerikanarna säger. En ledare som formellt sitter kvar men där makten flytt någon annanstans.

Enligt traditionen ska finansministern på måndag gå till fots till riksdagen när budgeten överlämnas. Det är i så fall sannolikt nästa statsminister som kommer knallande. Om väder, vind och säkerhet tillåter kan Magdalena Andersson på måndag alltså promenera ut från Finansdepartementet, gå förbi statsministerbostaden i Sagerska palatset och direkt upp i riksdagens talarstol nästan på dagen 100 år efter att kvinnor fick rösträtt i Sverige.

Om man ser till nomineringarna har Magdalena Andersson redan stöd av en majoritet av de socialdemokratiska kongressombuden. Alla andra seriösa kandidater – och några till – har redan deklarerat att de inte ställer upp.

Så om inget oförutsätt inträffar kan Magdalena Andersson om ungefär två månader vara Sveriges statsminister.

Men riksdagen kommer att vara densamma. Pandemin fortsätter, liksom gängskjutningarna och den allt djupare krisen med segregationen i svensk skola.

Magdalena Andersson ärver ett politiskt landskap med många låsningar och där högern har radikaliserats till oigenkännlighet, både på nätet och i riksdagens utskott.

Stefan Löfven beskrev det i sin sista riksdagsdebatt som att vår demokrati nu för första gången i modern tid på allvar utmanas inifrån.

– Nu påstår en del partier att samarbete och kompromisser skulle vara att ”mixtra” med demokratin eller att ignorera folkviljan. Vi har hört liknande påståenden från högerkonservativa ledare runt om i världen. Man vill skapa misstro mot valresultatets legitimitet” sa Löfven.

Med adress till Ulf Kristersson som i uttalanden har beskrivit både decemberöverenskommelsen och januariavtalet just så.

Man skulle kunna avfärda Moderaternas nätsoldater och Kristerssons retorik med att det bara är valtaktik. Som när han lurade förintelseöverlevanden Hédi Fried i förra valet att han inte tänkte samarbeta med SD eller hans återkommande krumbukter fram och tillbaka när han försökt ta politiska poänger på pandemin.

Men att kalla politiska uppgörelser över blockgränsen för att "mixtra" är farligt.

Det är en retorik hämtad från stenhårt polariserade politiska samhällen där allt utrymme för politiska kompromisser saknas. Det demokratiska mandatet till partier valda i allmänna val borde vara odiskutabelt. Med sina mandat måste de få samarbeta, eller vägra att samarbeta, med vilka de vill.

Eller är allmänna val också att "mixtra" med demokratin, Ulf Kristersson?

Inom den internationella högern ser vi idag en erodering av grundläggande demokratiska värden. Moderaterna och den konservativa gruppen i EU dröjde tio år med att markera mot Viktor Orbans avveckling av demokratin i Ungern. I dag är landet i praktiken en diktatur i många avseenden där nästan all makt utgår från det styrande nationalkonservativa partiet Fidesz.

I USA har Republikanerna ändrat vallagarna i en lång rad delstater för att få ner valdeltagandet bland främst svarta som traditionellt röstar på Demokraterna. Donald Trumps stora lögn om att han "egentligen" vann valet backas alltså inte bara upp av försöket till statskupp och stormningen av Kongressbyggnaden 6 januari utan även av republikanska politiker som lokalt ändrat lagar för att avskräcka och försvåra röstning i nästa val.

Även i Sverige ser vi samma dynamik där Sverigedemokraterna går till val på att ta bort rösträtten i kommunala val för folk som inte har svenskt medborgarskap. Partiet bedrev även i förra valet en kampanj för att minska förtroendet för valresultatet med organiserade massanmälningar om valfusk. Även en falsk valobservatör från Danmark dök upp i valrörelsens slutskede och lyckades få viss uppmärksamhet.

I Ungern kallas avvecklingen av folkstyret för "illiberal demokrati", i USA kallar högern de nya vallagarna "valintegritet" och SD pratar om att värna medborgarskapet. Men sanningen är enkel: demokratin är i vägen för de egna maktambitionerna.

Ser man till detta mönster känns Ulf Kristerssons retorik om att regeringen "mixtrat" med demokratin rejält olustig. Han har ända sedan valet 2018 försökt framställa sig som den rättmätige statsministern och Stefan Löfven som i princip illegitim.

Men trots extremhögerns segertåg över världen, trots en tid dominerad av Trump, Brexit och SD:s idéer har Sveriges institutioner faktiskt stått pall. Jimmie Åkessons nationella rörelse har aldrig fått något inflytande. Demokratins försvarslinjer har hållit.

Korvar, Abba-biljetter och middagar kan vara roliga som avtackning. Men jag tror att vi kommer sakna Stefan Löfvens regeringsperiod mer än vi kanske tror idag.

Och Magdalena Andersson har på många sätt ett imponerande arv att bära vidare.