Ett tufft jobb
Veli-Pekka Sälkkälä tillhör inte de mest uppmärksammade makthavarna. Ändå vilar just nu en stor del av ansvaret för svensk ekonomi på hans axlar. Som avtalssekreterare i IF Metall är det Sälkkälä som ska hålla samman det ömtåliga system som sedan ett årtionde har styrt lönebildningen.
Lönernas utveckling är viktig för ekonomin. När politiken under 1990-talet ställdes om till lägre inflation var en av utmaningarna att anpassa avtalen. Att industriavtalet för tolv år sedan blev en hörnsten har varken fack eller arbetsgivare försuttit något tillfälle att berätta.
Avtalet innebär bland annat att lönekraven från de fackliga organisationerna för arbetare, tjänstemän och akademiker inom industrin samordnas. Ett sätt att undvika överbud och kompensation.
Mer sällan sägs det att stabiliteten också förutsätter samordning inom LO. Det är nämligen så respekten för att exportindustrins löner ska sätta märke för andra branscher har upprätthållits.
Ett nytt huvudavtal skulle ha skapat fastare former, om inte arbetsgivarna i sista stund hoppat av.
Nu hänger vinterns avtalsrörelse - en av de största någonsin - på att den dubbla samordningen inom industrin och LO fortsätter att fungera. Det kommer inte att bli lätt.
Avtalen ska tecknas mitt i en av de värsta kriser världsekonomin gått igenom. De politiska förutsättningarna är osäkra. Inte nog med att det är val i höst, Anders Borg har dessutom ryckt och slitit i skatter och trygghetssystem.
Arbetsgivarna tänker inte upprepa den senaste avtalsrörelsen haveri. Samordningen blir stenhård, och tonen är uppskruvad. Inga garanterade lönelyft, total anpassning till företaget och jobb när det passar chefen.
Som om inte detta vore nog, fackliga organisationer i andra branscher vill ta över industrins roll när det gäller att bestämma löneutrymmet. När sex LO-förbund häromveckan annonserade ett fördjupat samarbete försäkrade både Seko:s Janne Rudén och Byggnads Hans Tilly att de inte utmanade LO.
Det är kanske sant. Att samarbetet innebär en utmaning mot industriförbunden är det däremot knappast någon som förnekar.
Och mitt i allt detta har alltså Sälkkälä ansvar för löner som ger både ökad köpkraft och internationell konkurrenskraft, jämställdhet och rättvisa.
Det måste vara ett av landets tuffaste jobb.