Åkessons väljare står där med långa näsor
Arbetslösa och sjuka får betala moderat politik
Vi har skrivit det massor av gånger på den här sidan. Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson håller hårt i kopplet kring Ulf Kristerssons hals.
Naturligtvis är det sant. Borgerliga väljare som röstade på Liberalerna eller Kristdemokraterna för att de tyckte det behövdes lite förändring fick något helt annat.
De fick en migrationspolitik och en kriminalpolitik som inte bara stänger dörren för människor i behov av skydd, utan som dessutom håller på att förändra Sverige. Istället för öppenhet och nyfikenhet är vi på väg mot det stängda och avvisande.
Den insikten har till sist letat sig ända fram till den nyblivna kristdemokraten Alice Teodorescu Måwe. Hon, som varit den främsta förespråkaren för Tidösamarbetet, sa häromdagen att hon inte har något gemensamt med SD.
Det är så dags.
Men det är inte bara liberala väljare som blivit lurade. Frågan är om inte de som röstade på Sverigedemokraterna är på väg att få de allra längsta näsorna.
Partiets viktigaste uppgift skulle bli att hindra regeringen att dra åt höger
Inför valet var Jimmie Åkesson tydlig. Hans parti skulle inte medverka till att sjuka och arbetslösa tvingades betala för regeringens politik. För tidningen Arbetet förklarade han att en av partiets viktigaste uppgifter skulle bli att hindra regeringen från att dra åt höger.
– Vi kan utgöra ett balansparti gentemot Moderaterna, sa Åkesson.
Det var säkert ingen tillfällighet. Många av Sverigedemokraternas väljare kommer ur arbetarklassen. De minns åren med Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs ”arbetslinje”. De kommer ihåg fas tre för arbetslösa och de minns ”rehabiliteringstrappan” och Försäkringskassans jakt på sjuka.
De skulle aldrig rösta på Moderaterna, men de röstade på Jimmie Åkesson. Han skulle ju hindra Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson från att göra samma sak igen.
Så hur har det gått? Inget vidare, kan man väl säga. Förslagen om en försämrad a-kassa ligger redan på bordet, och arbetsmarknadsminister Johan Pehrson förklarar förnumstigt att den som får sänkt ersättning kan flytta till Norrland.
Och om bara några veckor kommer förslaget till förändringar av sjukförsäkringen att ligga på regeringens bord. Alla tecken pekar på en upprepning av slakten mellan 2006 och 2010.
Det var då sjuka förväntades gå till jobb som inte fanns, svårt sjuka uppmanades arbeta liggande och dödsbon fick ärva kraven på en anständig ersättning.
Jag antar att det var precis det Jimmie Åkesson menade när han talade om att ”dra för långt högerut”.
Kanske har Åkesson misslyckats med att värna trygghetssystemen. Kanske hade han aldrig ambitionen, utan sa bara det han behövde säga för att göra Kristersson till statsminister.
I vilket fall är det en sak vi vet. Väldigt många av Sverigedemokraternas väljare har anledning att känna sig besvikna. De röstade på Åkesson, men fick Kristersson.