Mejla

Åsa Petersen

Kampanjmaterialet i en kartong på axeln

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag kan inte låta bli att skratta högt. ­Ardalan Shekarabi berättar om sin andra dag i Sverige. Han var 11 år och kom in i omklädningsrummet på Parkbadet i Sandviken. Där sprang vuxna män omkring nakna. De visade hela härligheten.

”Jag fick panik. Bara sprang rakt ut därifrån. Mina släktingar fick hämta in mig igen.”

Ardalan kom från Iran i krigets farliga slutskede. Familjen fick avslag på sin asylansökan och levde gömd. Ardalan kunde inte gå i skolan, gå till doktorn eller leka utomhus. Polisen kunde ju komma.

Efter nästan ett år var orken slut. Familjen­ ringde polisen i Gävle och gav upp. ­Dagen ­före resan från Sverige kom uppehålls­tillståndet.

”Den dagen förändrade mitt liv. Jag sprang in på min gamla skola och ropade: Nu ska jag börja plugga med er igen!”

Kvinnorna från Bosnien och Somalia på Kvinnocentret i Bergsjön nickar, hummar och rör sig i stolarna. Ardalans berättelse kunde vara deras. De har också flytt, de kände också hetsen från Ny Demokrati och hotet från ­Lasermannen: ”Det var precis när vi kom hit!”

Ardalan Shekarabi kandiderar till EU-parlamentet. Han är nummer 8 på Socialdemokraternas lista. Om han blir vald vill han stoppa diskrimineringen i Europa och förbjuda sms-lånen, vår tids ocker. Framför allt vill han kämpa för mänskliga rättigheter.

”Mänskliga rättigheter ska gälla överallt, ­inte bara i EU. Israel fällde flera tusen bomber över Gaza och dödade 550 barn. Barn är inte­ terrorister. Palestinier är också människor. Men vad gjorde EU? Ingenting. Ordförandelandet Tjeckien uttalade till och med sitt stöd för Israel.”

Mellan mötena bär Ardalan sitt kampanjmaterial i en tung kartong på axeln. Telefonen ringer oavbrutet. Det är snabba samtal på persiska. 21 persiska radiostationer ger honom gratis radioreklam. Han intervjuas av persiska BBC och Voice of America, som många iranier i Sverige tittar på.

Men Ardalan är noga med att inte etnifiera sin kampanj. ”Jag vill att folk ska rösta på mig för att de delar mina värderingar, för att de gillar det jag säger. Om vi börjar rösta efter folkgrupp, som i USA, växer klyftorna.”

Andra dagar besöker Ardalan byggarbetsplatser. Då använder han sina kunskaper som jurist. Vad ska hända med de svenska kollektivavtalen?

”Det sköna med byggnadsarbetarna är att de är så öppna. Man får så raka samtal.”

På Arabiska bokstavscentret i Hjällbo stänger Ardalan in sig i ett rum för att ta en radiodebatt om sms-lån med en ­moderat. Efteråt konstaterar han att hon använde orden ”eget ­ansvar” säkert tio gånger.

”Jag var så nära att säga att ja, om man tjänar lika bra som du är det ens eget ansvar. Men det gjorde jag inte. Det var ju ändå P1.”

Av: Åsa Petersen

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

ÄMNEN I ARTIKELN