Världens rikaste får plats i en minibuss

Publicerad 2017-01-16

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Så här såg det ut för ett år sedan när världens maktelit samlade i skidorten Davos. I dag är det dags igen.

Åtta personer - lika många som ryms i en minibuss - äger lika mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkning. Nu är det förstås inte troligt att världens miljardärer skulle åka minibuss.

Här pratar vi limousiner och direktörsjetplan.

Med ny statistik kan hjälporganisationen Oxfam i dag visa att de globala förmögenhetsklyftorna till och med är större än vi vetat om. Den fattigaste hälften av världens befolkning har mindre tillgångar och större skulder än vad som varit känt.

Var tionde människa på jorden tvingas leva på mindre än två dollar om dagen. Sju av tio lever i länder där ojämlikheten ökat de senaste 30 åren, och svårast har kvinnor över hela jorden det.

Ännu rikare

Samtidigt har alltså de rikaste blivit ännu rikare. Och det beror sällan på hårt arbete eller imponerande talang. Ärvda pengar, lönsamma relationer till korrupta regimer, lågavlönad arbetskraft och avancerad skattesmitning är nycklarna till de superrikas gemenskap.

Enligt Oxfam förlorar de fattigaste länderna varje år åtminstone 100 miljarder dollar på företagens skatteplanering. De pengarna skulle räcka för att rädda miljoner liv och ge utbildning till de 124 miljoner barn som i dag inte går i skolan.

I morgon startar årets Davosmöte, den globala elitens stora firmafest. Att det sker samma vecka som Donald Trump svärs in som USA:s president är en händelse som kan se ut som en tanke.

Oro i eliten

Efter den brittiska folkomröstningen om Brexit och valet av Trump oroar sig nämligen världens eliter för framtiden. Protektionism och chauvinism är dåligt för ekonomin. Men det är faktiskt också ojämlikhet.

I Davos kommer Karl-Petter Thorwaldsson från svenska LO att presentera rapporten “Ojämlikhet är dåligt för affärerna”. Där konstaterar man att ojämlikhet är illa för sammanhållning, hälsan och demokratin. Men alltså också för näringslivet.

Fattigdom hindrar människor från att utbilda sig och konsumera, och skuldsättning gör ekonomin instabil. Klyftor kan öka stödet för populistiska och protektionistiska politiska rörelser.

Precis det vi ser hända i dag.

Murar hjälper inte

Att sedan varken tullmurar eller murar av betong erbjuder några lösningar är strängt taget en annan sak.

Ojämlikheten i världen är ett moraliskt problem, men den är också något mer. De superrika och deras girighet har blivit ett hot mot demokrati, fred och säkerhet. Ett hot mot civilisationen.

Oxfam uppmanar deltagarna i Davosmötet att ta ansvar och till exempel betala sin skatt. LO vill bland annat se en global uppgörelse om schysta villkor i arbetslivet.

Självklart har de rätt. Frågan är bara om världens superrika tänker lyssna. För handen på hjärtat, hur ofta avstår någon sina privilegier frivilligt?

Så länge vi låter de rikaste åka runt i limousiner och direktörsjetplan lär de inte byta ut dem mot en minibuss.

Läs också:

Ojämlikheten är en plåga i vår
tid
Vi styrs av de naiva och
verklighetsfrämmande
Åtta år med Reinfeldt gjorde oss
fattigare

Följ ämnen i artikeln