Elon Musk skulle inte klara sig i djungeln
Systemet är riggat från början
“Om du placerar en miljardär i ett land i tredje världen med endast fem dollar på fickan så kommer denne återigen vara miljardär inom fem år. De har egenskaper, färdigheter och karaktärsdrag som bara framgångsrika människor har och de vet hur man maximerar dessa. De kan spela med vilken given hand som helst” skrev den amerikanska bloggaren Nate Fisher på Twitter under nyårsafton.
Uttalandet har, med all rätt, gett inspiration till en hel del hån och skratt över världen. Men bortom den uppenbara dumheten döljer sig en intressant frågeställning.
Hur väl hade en miljardär klarat sig i tredje världen med endast fem dollar i fickan?
För några år sen försökte psykologen Paul Piff vid University of California ta reda på hur människor hanterar privilegier och pengar. En grupp studenter bjöds in för att spela Monopol - men spelet var riggat från början. Genom lottning fick de spelande varsin roll, fattig eller rik.
Den rika spelaren tilldelades dubbelt så mycket pengar vid start, fick slå med två tärningar och kunde kvittera ut dubbelt så mycket pengar varje gång den passerade “Gå”.
Resultatet blev väldigt väntat. Den som hade tilldelats rollen rik vann överlägset varje gång.
Men det som är intressant är hur de rika i studien hanterade sin framgång. Under spelets gång dröjde det inte länge förrän de privilegierade började bete sig illa. De blev högljudda, skrytsamma och gestikulerade överdrivet.
När de sen intervjuades om varför de vunnit så var det ingen som svarade att det var slumpen som tilldelat dem fördelar. Istället lyfte dem sina kompetenser, sina fattade beslut och sina skarpsinnen.
Det här exemplet återges i Andreas Cervenkas bok Girig-Sverige. Det är ett av många exempel på forskning som visar att människan i grunden hanterar pengar och framgång ganska dåligt.
När någonting bra händer oss har vi en tendens att tänka att det beror på saker vi har gjort, vår egen fallenhet och duglighet.
Är det så fel? Ja, kanske.
Åtminstone om du försöker se på världen på samma sätt.
Att tro att alla som är rika har kommit dit för att de förtjänar det, och att alla fattiga är där av samma orsak, leder snabbt till en argumentation för att ojämlikhet är rättvist. Och i värsta fall bra.
Risken finns för att man går på myten om sig själv och likt Elon Musk eller Isabella Löwengrip faller på sin egen förträfflighet.
Sanningen är att alla, rika som fattiga, förlorar på en ojämlik fördelning av våra resurser. Det hämmar tillväxten, leder till politisk instabilitet och skapar missnöje.
Men för all del, låt oss testa att släppa ner en miljardär i Burundi med endast fem dollar i fickan. Det skulle kunna bli en ganska rolig YouTube-serie att följa.