Borg är nog inget statsministerämne

Kanske såg vi Fredrik Reinfeldts sista framträdande i riksdagens partiledardebatter i förra veckan.

Sant är i alla fall att statsministerns bristande engagemang – fotbollen ­undantagen – varit ett stående samtalsämne det senaste året. Hälften av personerna från alliansens första tid är borta, och ska sanningen fram gäller det nästan också för hälften av alliansens partier.

Sant är också att rubriker och rykten om andra och mer spännande uppdrag surrar kring Fredrik Reinfeldt. Den sortens rykten kan lätt bli självuppfyllande.

Dessutom har Moderaterna säkert tyckt att de har det väl förspänt vad ­gäller efterträdare. Anders Borg har framstått som den naturliga fortsättningen på epoken Reinfeldt.

Finansministern har tagit sig långt från rollen som Reinfeldts lite jobbige sidekick. I bland har han nästan framstått som en landsfader, eller i vart fall en statsman.

I alla fall tills förra ­helgen. I Tokyo lät då nämligen Anders Borg munnen löpa, och förklarade att Grekland sannolikt kommer att tvingas lämna Euron.

Uttalandet fick bland andra Borgs tyske kollega Schäuble att gå i taket.

Det är mycket möjligt att Borg har rätt i sak. Det är möjligt att det vore bäst för både Grekland och resten av Europa om landet lämnade samarbetet. Men det är inte det saken handlar om.

Den handlar om att Europas regeringar de senaste åren har investerat en enorm politisk prestige – och enorma pengar – i valutasamarbetets framtid. Grekiska regeringar har gjort besparingar som nästan slagit landet i spillror i sina försök att återvinna respekten för ekonomin.

Det handlar om trovärdighet, och massor av människor har fått offra allt i försöken att skapa den.

Ett enda ord från en svensk finans­minister kan göra det arbetet ogjort.

Det är sådant riktiga statsmän förstår. Men tydligen inte riktigt ­Anders Borg.

Följ ämnen i artikeln