Där pappa föddes bor sly och arsenik

Lär av historien när Norrland industrialiseras på nytt

Gruvberget i Svappavaara där LKAB bryter järnmalm.

Om du vänder dig om när du passerat vägskylten, ser du att det står Adakgruvan på andra sidan också. Det är en plats som börjar och slutar på samma fläck.

Längs den gamla huvudgatan kan du fortfarande ana det som en gång var villatomter. Men slyet tar över allt mer.

Driften i den sista gruvan lades ner 1977. Sedan grävde man upp och fraktade iväg bostadshusen, Folkets Hus och tennisbanan. Matbutikerna, skohandeln, kiosken och posten är borta. Skolhuset gapar öde.

Det tydligaste spåret av fyra decenniers gruvdrift är en sandhög på mer än hundra fotbollsplaner. Här finns 6 miljoner ton malm som inte var lönsam nog att smälta ner för att utvinna koppar, guld och silver.

Avfallshögen läckte länge arsenikhaltigt vatten, men anses nu sanerad. Fiskar och uttrar har återvänt till bäckar och åar.

Adakgruvan är ett av många norrländska spöksamhällen. Här jobbade många av mina släktingar. Pappa spelade fotboll i Adakgruvans SK. För att sedan lämna bygden, som många av sina generationskamrater. Förkortningen AMS lästes ut som Alla Måste Söderut.

Nu sveper nyindustrialiseringen genom norra Norrland. Investerarna valde att placera produktionen av kolfritt stål och batterier till elfordon nära de stora vattenkraftverken.

Norra Norrland växte snabbast under 1800-talet, när nybyggena steg för steg trängde undan den samiska urbefolkningen. Men under sent 1900-tal var landsändan den del av Sverige som minskade mest.

Adakgruvan är ett av många norrländska spöksamhällen.

Runt om i världen har många samhällen vuxit fram ur en ny industri. Som har sin blomstring, men förr eller senare hamnar i kris.

I koloniala ekonomier där rikedomarna skeppats iväg någon annanstans går bosättningen ofta under samtidigt som industrin. Det enda som blir kvar är såren i landskapet.

Men om pengarna stannat i närområdet kan samhället leva upp på nytt. De som bor på platsen kan hitta nya sätt att försörja sig.

I dag skriker Skellefteå och Boden efter personal. Förutom tusentals anställda på Northvolt respektive H2 Green Steel, krävs många fler hos underleverantörer och inom skola, byggande, butiker, kultur och restauranger. Enbart i Skellefteå behövs 1000 nya invånare per år under de femton närmaste åren.

Bodens kommunalråd Claes Nordmark (S) vill att staten ska hjälpa kommuner med växtvärken. Det vill säga att klara behovet av nya förskolor, vägar och VA-nät. Det är en bra tanke, men frågan är om en regering helt utan representation från Norrland kommer ta den till sig.

Att snabba på bygget av Norrbottniabanan skulle knyta ihop kuststäderna och göra det möjligt att åka tåg på ett rimligt sätt också i norra Sverige.

Gatan i Adakgruvan fortsätter eka tom. Frågan är om vi lärt oss något av misstagen, när flyttlassen nu åter vänder norrut.

Följ ämnen i artikeln