Förtjusning och fasa över samtal med folk

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I åtta röda pärmar finns de samlade, de fem hundra svaren på det socialdemokratiska partiets fråga till medlemmar och väljare: Hur ska tillväxten öka?

Partisekreterare Stjernkvist ser belåten ut där han står.

– Det känns lite som på julafton när man var barn. Jag skulle vilja börja med allt på en gång, säger han.

Pärmarna är resultatet av en imponerade demokratisk process. Partiexpeditionen har sålt över 62 000 rådslagsmaterial. Till det kommer alla som valt att hämta frågorna på socialdemokraternas hemsida.

Brittiska labour som just nu genomför en liknande kampanj, big conversation, är stolta över att 15 000 britter deltagit.

Något ligger det fortfarande i bilden av den folkliga svenska demokratin. När människor får chansen att engagera sig är de redo att ta den.

Stjernkvist talar om hur gensvaret fyller honom med ”förtjusning”, men också ”fasa”. Det är inte så svårt att förstå.

Bakom innehållet i de röda pärmarna ligger nämligen ett enormt arbete. I vissa fall av enskilda individer som velat göra sin röst hörd, men oftare av medlemmar i olika socialdemokratiska organisationer som genomfört cirklar eller temamöten där framtiden diskuterats grundligt.

Sådant manar till ansvar.

– Kommer det ingenting ut av detta inser jag att det kommer att vara svårt att göra om det, säger Stjernkvist.

Det är knappast en överdrift.

Sedan den 2 januari har tjänstemännen på den socialdemokratiska partiexpeditionen suttit inlåsta i högkvarteret på Sveavägen för att sammanställa svaren. De ska sedan behandlas i olika arbetsgrupper för att till sist koka ner till ett förslag till socialdemokratiska riktlinjer inför mellankongressen i april.

Det slutliga skrivandet görs av en arbetsgrupp under ledning av samordningsminister Pär Nuder. Gruppen består av de högsta socialdemokratiska företrädarna, Thomas Östros, Wanja Lundby-Wedin och Bosse Ringholm för att nämna några. På kvinnodagen den 8 mars ska det hela vara klart.

Frågan är hur mycket som då finns kvar av kravet på en grönare tillväxt som ställs i svaret från Hallstahammars arbetarekommun eller av den socialdemokratiska klubben på Livs avd 5 i Malmös argument för att alla arbeten bör vara fasta anställningar.

Kanske är det just detta som är problemet med rådslaget som demokratisk form. Det inbjuder till samtal, men inte självklart till delat ansvar. Ytterst ligger makten hos samma beslutsfattare som vanligt.

Alla deltar dessutom inte på samma villkor. Stjernkvist konstaterade själv att svaren till största delen domineras av erfarenheter från industri och företag. Den offentliga sektorn, så viktig i sambandet mellan tillväxt och välfärd, lyser till stor del med sin frånvaro.

Med detta sagt är ändå svaren på det socialdemokratiska rådslaget en mäktig demokratisk manifestation. Genomgående teman, som ifrågasättandet av avregleringsraseriet eller kraven på en mänskligare arbetsmiljö och arbetsorganisation, måste helt enkelt få genomslag.

Först i kongresshandlingarna och sedan i praktisk regeringspolitik.

Ingvar Persson