Att strejka är varken utpressning eller maffia

Att vägra jobba är en sista utväg

Protester mot planerna på att ta bort tågvärdarna på Stockholms pendeltåg.

Det är något med strejker som väcker en alldeles speciell vrede. Speciellt hos den som är van att ha sista ordet. När trafikregionen i Stockholm, miljöpartisten Anton Fendert, deklarerar att han minsann inte tänker ge efter för de strejkande pendeltågsförarnas ”utpressningsförsök” är det en historisk indignation som ekar.

Veckans tågförarstrejk i Stockholm har varit olovlig. Facket, Seko, stod inte bakom den. En vild konflikt, för den som vill. Kanske kommer de strejkande till sist att tvingas betala skadestånd. Stämda är de i alla fall. En strejk har sällan någon vinnare.

Det betyder inte att det är svårt att förstå motiven. Förarna anser att både deras och passagerarnas säkerhet äventyras när de lämnas ensamma på tågen. Fendert kallar det ett ”demokratiskt fattat beslut”.

Det krävs människor

Det må vara sant, men det är inte stockholmspolitikernas beslut som får tågen att gå. För det krävs människor, och människor kan inte behandlas hur som helst.

Fender har inte varit ensam. Häromdagen avslöjades att Spotifys grundare Daniel Ek är förbannad på Unionen. Orsak? Facket har sagt det självklara, att kravet på ett kollektivavtal för medlemmarna ytterst backas upp med hotet om stridsåtgärder.

I helgen ville Svenska Dagbladets ledarsida hylla fack och arbetsgivare. Årets avtal har ju med en överraskande lätthet landat på det så kallade märket.

Kunde inte hålla sig

Helt kunde dock inte den politiska chefredaktören Tove Lifvendahl hålla sig. Tidigare försök av facken att teckna kollektivavtal får henne tydligen att tänka på ”Jimmy Hoffa eller siciliansk föreningskultur”.

Svensk arbetsmarknad är en av de minst konfliktdrabbade i Europa. När det strejkas i våra grannländer, och andra länder i Europa står stilla går svenska arbetare plikttroget till jobbet. Hos somliga tycks det ha skapat en idé om arbetsfreden som en naturlag, i alla fall här hos oss.

Inget svenskt kynne

Någon inbillar sig kanske till och med att det handlar om ett speciellt svenskt kynne. En önska att undvika bråk och istället resonera eller bara bita ihop.

Låt oss avslöja något. Det finns inget svenskt kynne. Vill man förstå varför det så sällan strejkas i Sverige måste man söka förklaringen i samhället. I en relativ ballans mellan intressen på arbetsmarknaden. I respekt för dem som faktiskt ska göra jobbet.

Rubbas den ordningen kommer människor att ta strid med de medel som står till buds. Då blir det strejk, vad trafikregionråd i Stockholm än tycker om saken.


Är det rimligt att kalla pendeltågförarnas strejk för utpressning? Och beror den svenska arbetsfreden på vår oro för konflikter? Eller kan att vägra jobba vara arbetarnas sista medel för att protestera när ingen lyssnar?

I chatten diskuterar Ingvar Persson arbetsmarknadskonflikter med läsarna.

Denna chatt är stängd.

  • Ingvar Persson
    20 april 2023

    Klockan har passerat halv och det är dags att stänga chatten. det är som sagt väldigt många som skrivit, och jag vill tacka alla för era inlägg.

  • 20 april 2023

    Mitt inlägg verkar inte kommit med (skrev strax innan chatten startade) men skall fatta mig kort: vad tror du att det säger om inställningen från allmänhet till strejken (stora bidrag still kassan, sympatiprotester) jämfört med tex Svenskt Näringslivs VD som kallar det för ett "sabotage"?

    Tack

    Erik

    Hej Erik.

    Det är många inlägg som inte kommer med. Jag beklagar det, men det här är ett ämne som engagerar.

    Jag misstänker att din fråga demonsterar att det också har bäring på din fråga. Många håller uppenbarligen med tågförarna, men det finns säkert andra som är förbannade. Och alla är nog glada att tågen går igen.

    Ingvar Persson
  • 20 april 2023

    Varför teckna kollektivavtal om inte detta garanterar arbetsfred? Beslutet att ersätta tågvärdar med kameror är ett demokratiskt fattat beslut att införa ny teknik, som är beprövad och används globalt. En besparing på ca 100 miljoner för region Sthlm, som är tänkt att användas på annat håll, skola, vård, omsorg…Detta demokratiskt fattade beslut protesterar alltså lokförarna mot. En monstruös illojalitet mot MTR, mot passagerare, mot regionen. Gränslöst egoistiskt.

    Lokförare är vår tids Ludditer, patetiska bakåtsträvare. Hoppas de får skyhöga böter.

    08an

    Hej 08.

    För egen del har jag faktiskt ingen aning om ifall din tilltro till tekniken eller tågförarnas känsla av otrygghet har störst fog för sig. Däremot tror jag risken är stor att du får promenera till jobbet i framtiden om du avfärdar tågförarna som "patetiska bakåtsträvare". Det är som sagt ett bristyrke.

    Ingvar Persson
  • 20 april 2023

    Hur kommer det sig att Aftonbladet inte tagit upp löftesbrottet om att man skulle behålla tågvärdarna om man vann valet. Vi borde bli mer franska dvs. Säga ifrån på allvar när allt blir fel och politiker ljuger.

    Jc

    Hej Jc.

    Jag tror det är svårt att läsa dagens text som i första hand ett inlägg om regionpolitiken i Stockholm. Men det är bra att du påpekar att också Socialdemokraterna står bakom idén att det inte behövs tågvärdar.

    Ingvar Persson
  • 20 april 2023

    Jag tror att vi kommer att få se fler strejker framöver om vi ska fortsätta montera ner arbetarnas rättigheter. Titta bara hur HM behandlar sin personal. Ett ursvensk företag från Västerås som helt plötsligt beter sig som man kan förvänta sig av ett amerikanskt bolag. "Gå på dagen om det inte passar, vi bestämmer hur många(få) timmar du ska försörja dig på". Vi har ett unikt samspel flretag/ arbetare. Vi måste vara rädda om det men tyvärr börjar det tullas lite på respekten, tyvärr gör denna regerings partier inte saken bättre.

    Jessica

    Hej Jessica.

    Risken för att du har rätt finns förstås. Regeringen har ett ansvar, precis som den tidigare. Sättet som den nya Las-uppgörelsen kom till är ju ett skräckexempel, oavsett vad man tycker om resultatet. Reaktionen från Tågföretagen som igår kritiserade facket för att man inte gjort tillräckligt är också oroväckande.

    I årets avtalsförhandlingar har ju å andra sidan också arbetsgivarna visat att man förstår att det finns gränser för vad deras anställda kan gå med på.

    Ingvar Persson

Följ ämnen i artikeln