Tom Hanks: ”Jag blir som Otto när jag kör bil”
Publicerad 2023-01-13
Originalfilmen är en av alla tiders största svenska filmframgångar.
Nu återstår att se om Tom Hanks kan få sin surgubbe Otto att bli lika populär som Rolf Lassgårds grinige Ove.
Tom Hanks, hans hustru Rita Wilson, regissören Marc Forster och mexikanska stjärnan Mariana Treviño brinner verkligen för sin film – samtidigt som de på ett ovanligt öppet sätt hyllar den svenska förlagan och boken.
Det tillhör inte vanligheterna att svenska filmer äras med en remake, en nyinspelning, i Hollywood. I modern tid tänker man främst på Tomas Alfredsons ”Låt den rätte komma in” (2008), efter John Ajvide Lindqvists skräckroman, som två år senare blev Matt Reeves ”Let me in” som hade två tonåringar – Kodi Smit-McPhee och Chloë Grace Moretz – framför kameran. Båda är numera stora stjärnor. Blev en ganska lyckad film.
Ruben Östlunds Cannes-vinnare och familjedrama i Alperna, ”Turist” (2014), blev ”Downhill” (2020) med Will Ferrell och Julia Louis-Dreyfus. Den blev däremot rätt misslyckad och totalfloppade.
Hannes Holms dramakomedi ”En man som heter Ove” (2015) bygger förstås på Fredrik Backmans bästsäljande roman om surgubben Ove (Rolf Lassgård) som styr och ställer med grannarna som en självutnämnd kvarterspolis, samtidigt som han har självmordsplaner. Han har aldrig kommit över hustruns bortgång i cancer. En ny iransk granne som flyttar in tvärs över gatan, Parvaneh (Bahar Pars), kommer att förändra hans liv.
Med 1,7 miljoner biobesökare är den en av alla tiders största framgångar i svensk film. När den hade USA-premiär, blev den det årets mest sedda icke engelskspråkiga film. Och så blev den Oscarsnominerad inför galan 2017.
Där börjar historien med USA-versionen ”A man called Otto”.
– Vi får alltid massor av Oscarsnominerade filmer skickade till oss på dvd. Det var en av dem. Vi läste på omslaget och tyckte den var intressant. När vi såg den på kvällen blev vi alldeles tagna av hur bra den var och av hur fantastisk Rolf Lassgård var. Tom blev nästan avundsjuk på hans prestation. En film vi borde göra en amerikansk version av och du ska spela rollen, sa jag till Tom, berättar Rita Wilson.
Hon är inte bara skådespelerska och sångerska. Tillsammans med maken Tom Hanks och Gary Goetzman driver hon produktionsbolaget Playtone, som ligger bakom bland annat ”Mitt stora feta grekiska bröllop” och ”Mamma Mia!”-filmerna. Och så ”A man called Otto”, i samarbete med SF Studios. Budget enligt amerikansk branschpress: 50 miljoner dollar, drygt en halv miljard kronor.
Redan dagen efter att paret hade sett den svenska filmen, tog de kontakt med filmens producent Fredrik Wikström Nicastro, som då påpassligt råkade vara i Los Angeles.
Och nu är filmen här, premiär i dag. I mitten av december var filmgänget i Stockholm och pratade inför en fullsatt biosalong om filmen, ihop med Rolf Lassgård.
Amerikanerna öste beröm över Lassgård, den svenska filmen i allmänhet och Fredrik Backmans roman.
Tidigare samma dag träffar jag filmens regissör Marc Forster och den kvinnliga stjärnan Mariana Treviño.
Den tysk-schweiziske regissören är sedan länge bosatt i USA. Han har bland annat gjort ”Monster's ball” (2001) för vilken Halle Berry vann en Oscar, andra James Bond-filmen med Daniel Craig, ”Quantum of solace” (2008), och zombiefilmen ”World war Z” (2013) med Brad Pitt.
Hur blev du involverad i filmen?
– Jag var med nästan från början. Hade ett tidigt möte med Tom Hanks och manusförfattaren David Magee på Toms kontor i Santa Monica för fyra år sedan. När jag blev tillfrågad hade jag redan både läst boken och sett filmen. Jag älskar båda två. Ove eller Otto är en så universell rollfigur, han kan finnas överallt.
För att vara en nyinspelning av en film, är den ovanligt lik originalet, eller hur?
– Det stämmer. Återblickarna i min film är lite kortare. Men… den svenska filmen fungerade ju så bra, så varför ändra på så mycket?
Han frågar mig – inte om vad jag tycker om filmen, utan hur jag tyckte den verkade fungera inför publiken på den svenska galapremiären.
– Historien är ju så extra mycket älskad i Sverige, så det vore det ju kul om den fungerar här också.
45-åriga Mariana Treviño axlar Bahar Pars roll i USA-versionen. Den gravida iranska invandraren har blivit en gravid mexikansk invandrare.
Efter ett 30-tal filmer och tv-serier är hon välkänd i hemlandet Mexiko, där hon bor i huvudstaden Mexico City. Men hon kommer från norra delarna av landet, från Monterrey.
– Det är nära gränsen, till Texas, så som ung åkte man över till USA och shoppade. Ett tag under några år bodde jag i New York. Men i Pittsburgh, där vi spelade in filmen, hade jag aldrig varit.
Vem är Marisol som du spelar, för dig?
– Man kan ju säga att hon är en spinoff-person från boken. Att hon är mexikanska i stället för iranier är inte så konstigt, det bor ju så många mexikaner i USA. Och som hos Otto, i början, väcker många invandrare negativa reaktioner.
– Marisol är som många mexikanska kvinnor, en matriark som kör på genom livet som en långtradare.
Varför har hon en så mesig man?
– För henne är han inte mesig, det är nog bara i Ottos huvud han är det. Marisol tycker maken är cool som tar hand om de två barn de redan har. En sådan man skulle jag själv vilja ha, säger Mariana, som är singel och utan barn.
Hon tycker filmen, förutom att vara underhållande, har en bra moral.
– I början på 2000-talet kom det en film som hette ”A day without a Mexican”. Den skildrade på ett komiskt sätt vad som skulle hända i Kalifornien om alla mexikaner bara ”försvann” under en dag. Det blev fullständigt kaos. Städer brakade samman. Vi mexikaner är en viktig del av det amerikanska samhället. Tom Hanks ville med filmen visa att det är något som ska värdesättas.
Hur var det att spela mot Tom Hanks?
– Innan vi började var jag väldigt starstruck. Här har vi mannen som har gjort ”Forrest Gump”, ”Den gröna milen”, ”Rädda menige Ryan”, ”Philadelphia” och x antal andra filmklassiker. Men så fort inspelningen startade… han är bara så generös och enkel att jobba med.
Alla inblandade är överens om att det var en ovanligt lätt inspelning.
– Det enda som jäklades med oss var vädret.
Tom Hanks om…
… hur mycket surgubbe i stil med Ove/Otto han själv är:
– Sätt mig bakom ratten i en bil i Los Angeles får du se. Särskilt om personen i bilen framför kör långsamt och kanske svänger av utan att blinka först. TACK SÅ HIMLA MYCKET för att du använder blinkrar, kan jag skrika högt för mig själv.
Mariana Treviño om…
… Bahar Pars i ”En man som heter Ove”:
– Regissören och jag kom överens om att jag inte skulle se filmen, för att inte bli påverkad av hennes agerande. Jag har ännu inte sett den, faktiskt. Hade hoppats träffa henne på den svenska galapremiären, men så blev det inte.
Marc Foster om…
… vad som var tuffast under inspelningen i Pittsburgh:
– Vädret. Vi spelade in i februari-april. På förmiddagen kunde det vara snöstorm. Efter lunch var det plötsligt som om vi var i Florida.
… vad han som före detta Bondfilmsregissör tycker om att agent 007 dog i ”No time to die”:
– Jag har märkt att många blev sura. Jag blev mest bara väldigt förvånad. Men respekt för att de vågade göra något annorlunda och oväntat. Och snart kommer det ändå en ny agent 007, det är jag säker på.
