Utan Sverker Sörlin och hans kollegor vet vi inte vad som är sant
Om ett liv med stark ångest, Norrlands inneboende paradox och den makt som historia utgör.
Komplicerade ämnen, men historikern Sverker Sörlin hjälper oss varsamt och med lätt hand genom sitt ”Sommar i P1”.
Tänk om det inte går att låsa upp dörren till toaletten på tåget till Oslo?
Vår berättare sitter med byxorna nerdragna och känner paniken komma krypande. Ska han törsta ihjäl? Kvävas till döds av sin egen fasa?
Sedan den upplevelsen låser Sörlin aldrig dörren på offentliga toaletter.
Kåthet och småflaskor med sprit är recept mot panik. eller rättare sagt, vad som helst som får vår berättare att glömma sig själv.
Kanske, funderar Sörlin, är denna brist i hjärnan nedärvd. Mormor var sjuk i schizofreni. Två morbröder tog livet av sig.
Ångesten är emellertid också en tillgång. Den gör verkligheten extra verklig.
Dagens sommarvärd vill dock mer än bara prata om sina tillkortakommanden.
Han är historiker, han håller vakt över vårt kollektiva minne, han tillhör en yrkeskår utan vilken vad som helst skulle kunna sägas och ingen snart veta vad som är sant.
Historia är makt. I Ryssland är det Putin som bestämmer vad folk ska veta. I USA dikterar Hollywood och Fox News.
Och i Sverige? Det hade onekligen varit intressant att höra Sörlins tes om vem det är som skriver historien på hemmaplan.
Uppväxten i Norrlands inland skisseras och vår berättare dröjer sig kvar. Skogen, älvarna som gav oss vattenkraft för miljarder. Det här är den rikaste delen av Sverige, men också en landsdel som behöver ekonomiskt stöd.
Även så kan en paradox beskrivas.
Gör inte om misstaget nu när Sverige står inför en grön revolution, ropar Sörlin. Låt Norrland få blomstra ekonomiskt.
Och låt oss också inse att den nödvändiga klimatomställningen inte bra innehåller uppoffringar, här finns också vinster, kärlek, ett någotsånär rent samvete.
Med små och enkla medel blir väldigt mycket sagt.
Och naturligtvis får Sverker Sörlin upp toalettdörren på tåget.