Tony Irving: ”Min pappa bröt med mig i fyra år”
Tidigare dubbellivet – gift med två kvinnor
Publicerad 2023-08-03
Tony Irving fick höra från såväl sin pappa som byns präst att homosexualiteten var äcklig och en stor synd.
Till slut trodde han på det själv – och gifte sig i ren desperation med en kvinna.
– Jag trodde det skulle mitt botemedel mot homosexualiteten.
För svenska folket är Tony Irving, 57, framför allt synonym med ”Let’s dance” där han varit juryns ordförande i 18 år. Men i skrivande stund visas ”Tareq Taylors matresa” på SVT och den här gången besöker Tareq Taylor, 54, sin morfars England tillsammans med Tony Irving. Det blir en känslosam resa där tittarna får följa Tony Irvings uppväxt i det konservativa England och självföraktet som sköljde över honom när han insåg att han var homosexuell. Men även hur såväl han själv som pappa David och byns präst försökte hitta ett ”botemedel” mot den skambelagda sexuella läggningen som ansågs vara syndig och rentav avskyvärd.
”Tareq Taylors matresa” sänds i detta nu, vad har du fått för reaktioner?
– Det har varit fantastiskt härliga reaktioner. Vissa personer skriver att det är skönt att se en annan sida av mig som är mer på riktigt. Det är också personer som känner igen sig i min berättelse. Det här med kyrkan har också väckt starka reaktioner hos människor som kommer från en lite äldre generation. De har gjort vissa livsval och hamnat i en situation som gjort att de har varit tvungna att lämna kyrkan. Så jag är inte ensam i min resa.
Tvekade du någon gång att ställa upp?
– Ja, det gjorde jag. När SVT kontaktade mig trodde jag de ville att jag skulle laga mat med Tareq. När de sedan sa att de ville följa min resa i England med min familj… Jag frågade familjen och även de vänner som var involverade om de ville vara med och alla sa ja. Däremot var jag tveksam om kyrkan i byn jag växte upp i ville ställa upp och öppna upp sig.
– Jag och Alex gifte oss ju i svenska kyrkan. Vi försökte få den engelska kyrkan i Stockholm att viga oss. Men det var tvärnej. Utifrån det, hur skulle kyrkan vara där jag växte upp? Men det har förändrats mycket sedan den gamla prästen slutade och gick i pension.
Hur skulle du beskriva din och Tareq Taylors relation?
– Efter tre veckor med Tareq kan jag säga att han är precis likadan i verkligheten som han är på tv – sympatisk, empatisk och mjuk. Han är helt underbar. För mig blev det också en trygghet och han skapade ett förtroende som gjorde det enklare för mig att vara öppen med allt.
Ni besökte bland annat körsalen i kyrkan där du hade samtalen med prästen om din homosexualitet. Du började gråta och var tvungen att gå ut?
– När jag kom in dit var det som att en tyngd föll över mig och jag kände mig plötsligt som en liten pojke igen. Då ville jag bara därifrån. Jag trodde jag var förbi de känslorna och att jag hade läkt och var hel.
Du sa att det var där ditt dubbelliv och självhat började?
– Ja, jag gick till prästen varje söndag efter att vi sjungit med kören. Han pratade med mig hur jag borde bete mig, att min sexualitet var en synd och att jag borde tänka på mina föräldrar och deras vänner.
Minns du vad du tänkte där och då?
– Jag var totalt livrädd och trodde jag var sjuk. Min pappa sa också ”hur ska vi ta det här med grannarna?”. Han sa även att det var äckligt och att det skulle gå över om jag gifte mig med en kvinna. Jag blev totalt hjärntvättad av både prästen och pappa och till slut trodde jag på det själv. När jag sedan skulle gifta mig med en kvinna ifrågasatte jag det inte utan trodde verkligen att det var en lösning.
Du gifte dig redan som 17-åring, men det var alltså inte för att göra omgivningen nöjd utan för att du trodde det skulle ”lösa allt”?
– Jag trodde giftermålet skulle bli som en Alvedon, mitt botemedel mot homosexualiteten. Men redan innan vi kom hem från smekmånaden upptäckte jag att det inte funkade. Vi hade aldrig haft sex innan, men jag kunde ändå få kroppen att funka.
Men det var inte jättekul?
– Absolut inte. Det blev väldigt obekvämt mellan oss. Vi var gifta i nästan tre år, men skildes sedan för att jag ville komma ut. För mig blev det också en intern konflikt. Jag förstod att äktenskapet inte var något botemedel, samtidigt ville jag inte vara homosexuell.
Du har sagt till oss att du äcklades när du hade sex med killar?
– Precis. När jag sedan började ha sex med män kunde jag bara göra det när jag hade druckit. Första gången jag hade sex med en kille var på gaypuben i Manchester som vi besöker i programmet. Det var med en äldre kille och det var ett desperat försök att få det överstökat. Även om jag inte ville det upptäckte jag att det var det rätta för mig. Min kropp och själ ville det, men inte min hjärna.
Hur reagerade din pappa när du ville skiljas och komma ut som homosexuell ”på riktigt”?
– Pappa bröt med mig. Han sa att han inte ville prata med mig, att ”det är över om du väljer den här livsstilen och flyttar till USA”. Han sa även ”alla dessa val gör du själv, men då väljer du bort mig”. Jag sa att jag var tvungen och han borde vara tacksam för att jag går. Då kunde han fortsätta hålla det hemligt att jag var bög. När jag sedan ringde hem från USA och han svarade hörde jag honom bara säga ”Yvonne, det är din son som ringer”.
Ni försonades sedan, men hur lång tid tog det?
– Det tog fyra år innan han började prata med mig. Jag flyttade hem från USA och började dansa i London. Då började jag dejta en kille som slog mig och jag bröt min arm. Pappa dök plötsligt upp på sjukhuset och sa till mig att jag skulle flytta hem. Men vi hade aldrig något aktivt samtal om allt, men jag försökte. Men han lyfte aldrig på det locket. Därför pratade vi aldrig om pojkvänner förrän jag hade en seriös pojkvän här i Sverige. De besökte oss och bjöd även över honom till England. Actions smäller högre än alla samtal i världen.
– Pappa satt också längst fram i kyrkan när jag och min man Alex gifte oss för åtta år sedan. Han har även gått med mig i Pridetåget en gång. Idag har vi en jättefin relation.
Men innan du försonades med pappa och träffade Alex hann du gifta dig ytterligare en gång med en annan kvinna?
– Ja, det var när jag var i USA. Jag började dricka mycket och var ganska promiskuös. Jag hade ett samtal med en vän som sa att det enda jag kunde göra om jag inte ville vara bög var att försöka att inte vara det. Jag visste att den enda vägen ut var att gifta mig. Min danspartner var kär i mig och vi gifte oss, men det funkade inte.
Hur mådde du när du mådde som sämst?
– När jag mådde som sämst var jag packad hälften av tiden. Jag kan inte förklara hur det är när man ser sig som smutsig och trasig. Men jag fick ändå saker att fungera eftersom jag kunde försvinna in i dansen och stänga av allt annat.
Under hur lång tid drogs du med de dubbla känslorna?
– Länge. Jag var en bra bit över 30 år innan det började gå över. Det var först när jag kom till Sverige på 1990-talet som jag kände att jag kunde berätta att jag var homosexuell. Sverige och England var som natt och dag. Här var alla så accepterande och upplysta och bjöd in mig i det sociala nätverket. Det var första gången jag slapp leva ett dubbelliv.
Det är Pride den här veckan, vad betyder det för dig?
– Bara ordet, att kunna vara stolt över den person jag är och vara en del av samhället och det faktum att mitt äktenskap och min kärlek är precis lika mycket värd som alla andras. Det är fantastiskt. Många får fortfarande kämpa för sina rättigheter, men jag har fått mina tack vare de andra som har kämpat i regnbågssamhället.
Får du utstå mycket hot och hat på grund av din läggning?
– Ja. Varje morgon gör jag en Tiktok-sändning och då kommer det kommentarer som ”Du lever i synd” och ”Ändrar du dig kommer du till himlen”. Jag och Alex hade även en stalker som vi polisanmälde när vi flyttade till Norrtälje. Vi fick även homofobiska klistermärken på vårt staket. Allt det här gjorde att vi skaffade rejäla larmsystem. Under en period ville inte Alex att jag åkte iväg på jobb och lämnade honom. Han ville inte vara hemma själv.
– När jag jobbade på P4 hade jag också en säkerhetsvakt under två veckor. Det hade startats en pengainsamling för att ”ta livet av Tony Irving”. Sveriges Radio tog det på stort allvar.
Trots allt verkar du otroligt lycklig. Trodde du det skulle bli så här?
– Jag trodde aldrig jag skulle ha den relation som jag har med min familj idag. Och jag trodde aldrig jag skulle få gifta mig och kunna leva öppet i en småstad och att alla på vår gata accepterar att det bor två karlar där som är gifta som vilka andra som helst. Det går inte en dag utan att jag vaknar och tänker på hur tacksam jag är. Jag har ett drömliv.