Hör du mig, Leijnegard, våga inte flyga söderut igen!
Mästarnas mästare ska avgöras bland färskpotatis och alsumpskogar
Micke Leijnegard, varför har du envisats med att dra till Medelhavet varje år?
Mästarnas mästare ska avgöras bland färskpotatis och alsumpskogar.
Hör du mig, Lars-Michael, våga inte flyga söderut igen!
Det är ju såhär programmet ska se ut. Såhär det ska lukta och kännas.
Vad har varit poängen med att flyga ner sportpensionärerna och produktionen till Malta och Grekland alla dessa år? Vem tycker att gamla skidåkare och orienterare gör sig rättvisa i en stenig Medelhavsslätt?
Det må ha varit en pandemilösning att förlägga programmet till Bjärehalvön, men nu när vi ser resultatet utgår jag ifrån att den permanentas. Så vackra vyer, så frisk vind i programledarens tunna hår, så här vill jag ha mina mästare skildrade.
Nog om det nu.
För ibland dyker det upp små nyheter som skakar om.
Oktober 2019: Isabelle Haak, 19, är Sveriges bäst betalada idrottskvinna. Årslönen uppgår i över tio miljoner kronor utan att sponsorer är inräknade. Det är fem gånger mer än vad Lotta Schelin hade när hon var drottning i världens bästa fotbollslag.
Isabelle who?
För brett sportintresserade är hon ett 195 centimeter långt Turkietproffs, men av de två miljoner svenskar som följer Mästarnas mästare tror jag inte att en fjärdedel kan berätta något om henne.
Jag ska varken haaka upp mig på henne eller pengarna, men hennes sport är intressant. Det finns undersökningar som pekar på att volleyboll är världens mest spelade sport medan andra vill ha den på plats fyra eller fem.
Gå till dig själv: känns det så? Skulle du på rak arm slänga ur dig att lika många spelar volleyboll som fotboll?
Nej, i Sverige är baggerslag mest kopplat till gympan och stranden, det är ingen global angelägenhet.
Bara en gång i svensk idrottshistoria har volleyboll nått ut i stugorna och in i vår kollektiva hjärnbark. Det var 1989, när ett gäng svenska doldisar slog Sovjet i EM-semin i Globen. Bäst av alla var Bengt från Mölndal. I felstavad tröja, med en sponsor som snart skulle gå i konkurs, smashade han sönder det landslag som vunnit alla EM-guld sedan 1963.
Jag var för ung för att uppskatta det då, men Gustafsons minnesfilm räcker för att återskapa dramatiken och nervdallret. Det är så förbannat kul att se på volleyboll. Det kryllar av tv-räddningar och luftfärder och bolldueller. De tio volleybollminuterna var MM-premiärens givna höjdpunkt.
Efteråt läser jag igenom gamla deltagarlistor. I Mästarnas mästare har sju brottare deltagit. Fjorton friidrottare, tio simmare, fem skidskyttar, tre curlare och två kuskar.
Bengt Gustafson är den förste volleybollspelaren. Gud så saknad han varit.
