Som uppladdning för ”På spåret”: Vart är vi på väg?
Dags för final i ”På spåret” och som uppladdning inför kvällens drabbning frågar jag: Vart är vi på väg?
10 poäng: Vi åker mot vidsträckt område där det finns både älgar och snölejoninnor.
8 poäng: För hundra år sedan besökte herr Lundborg från Uppsala vårt resmål, men hans uppsåt var allt annat än gott.
6 poäng: Här, där Sofia och Jon-Henrik tar ton, gruvar sig många för yttre påverkan, men den 6 februari är det fest.
4 poäng: Fattar du ingen ting? Har du inte kommit på svaret än är jag nåjd med en ren gissning.
2 poäng: Här kan du fjällbrynas i midnattssolen, för jojk visst är det så att vi nu är framme i samernas land.
Svaret är alltså Sápmi, och ledtrådarna refererar till artisten Sofia Jannoks låt ”Snölejoninna”, rasbiologen Herman Lundborg som utsatte det samiska folket för skallmätningar, schlagerartisten Jon-Henrik Fjällgren, gruvdrift som kränker samernas rätt som ursprungsfolk, samernas nationaldag, sametinget, samiska mytologins vishetslärare nåjd, och rennäringen.
Och utöver att fastslå att jag inte skulle få jobb som ledtrådsskrivare för ”På spåret” kan vi konstatera att samernas historia och Sveriges smutsiga inblandning i den länge varit ett nedtystat kapitel.
Därför hoppas jag att alla skolbarn får se Amanda Kernells fantastiska ”Sameblod”. Inte för att det är – som regissören själv uttrycker det – en ”upplysningsfilm”, utan för att det är en stark historia som utan pekpinnar skildrar tillhörighet, utsatthet, skam och exotism på ett lysande sätt.
Missa inte Jan-Olov Anderssons intervju med regissören Amanda Kernell och huvudrollsinnehavaren Lene Cecilia Sparrok, eller Jens Petersons recension av ”Sameblod”.