Djupt fördomsfull film om fördomar
Uppdaterad 2015-07-28 | Publicerad 2015-07-24
Så många plus får ”Black or white”
DRAMA Elliots fru har dött och nu måste han ensam ta hand om 7-åriga Eloise, barnbarnet de haft vårdnaden om sedan mamman dog under förlossningen. Pappan är ute ur bilden. Eller?
Nu vill Eloises farmor Rowena ha vårdnaden. Barnet ska växa upp med mer kärlek, leva i en svart familj där hon kan känna sig mer hemma. Däri ligger nämligen filmens upplägg: Elliot är vit, Rowena svart.
Elliot är rik, lever i ett fint område i LA. Är kall, nästan omänsklig. Kostymerad alkoholist. Rowena bor i Compton i ett hus packat med släkt som umgås i färgglada kläder och gungstolar på altanen. Vid ett tillfälle visar det sig att de nästan alla behärskar instrument och improvisationsjazz. Grannarna röker crack, på gatan pumpar hiphop.
Helt oavsett motsättningarna: ingen bryr sig riktigt om att prata med Eloise om vad hon vill och det är snudd på omöjligt att hålla på någon i tvisten. Regissören vill skildra fördomar, men har gjort en djupt fördomsfull film. I slutet står han givetvis där, Elliot, och glatt klappar takten när Rowena & co dansar.