Starka känslor i den här rymden

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-09-03

”I rymden finns inga känslor” Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus

PÅ FLICKVÄNSJAKT Starka insatser av Bill Skarsgård och Cecilia Forss i ”I rymden finns inga känslor”. Foto: NIKLAS JOHANSSON

DRAMAKOMEDI Den svenska filmvärlden är ej längre som förut.

Ny billig teknik är ett av många skäl till att det har vuxit fram en svensk independentscen. Några av de filmerna ska spridas till en bredare publik nu när SVT visar dem under rubriken Frizon.

”I rymden finns inga känslor” är en sådan typ av film, fast med en väsentlig skillnad:

Den har en betydligt mer originell intrig, är proffsigare gjord, har riktiga skådespelare i huvudrollerna och doftar inte det minsta lågbudget.

Det handlar om 18-årigeSimon ( Bill Skarsgård) som är en rätt jobbig jävel. Han har Aspergers syndrom och vill att livet ska vara inrutat exakt likadant dag efter dag, vecka efter vecka. Det inbegriper allt från måltider till fritidssysselsättningar.

Han delar lägenhet med den betydligt fränare brorsan Sam ( Martin Wallström), men när hans flickvän ( Sofie Hamilton) gör slut, inte minst på grund av att Simons sjukdom håller på att ta över allas liv, brakar Simons liv samman. Hans vanemässiga trygghet är försvunnen. Han måste hitta en ny flickvän åt brorsan. Hur gör man? Kan man ha flickvänsaudition åt sin brorsa?

Låter kanske lite knäppt, men … filmmakarna syr ihop alla olika inslag till en blandning av romantisk komedi, drama om två bröders vänskap och varm beskrivning av ett utanförskap.

Alltihop berättas med originellt bildspråk, inklusive kul grafiska illustrationer. Och det gestaltas av skickliga skådespelare. Både Sofie Hamilton och Cecilia Forss är mycket bra som kvinnorna i brödernas liv. Martin Wallström gör Sam till en omtänksam bror, mycket lätt att tycka om och förstå sig på. Och Bill Skarsgårds tonträff som Simon är hundraprocentig, med alla sina vanor, nojor, sin besatthet av rymden och sitt speciella sätt att prata.

Hösten blir hans stora genombrott, han är väldigt bra i en mer normal roll i Hannes Holms ”Himlen är oskyldigt blå”, med premiär 15 oktober.

Här doftar hans prestation Guldbagge-nominering, i en film som är varm, rolig och känslostark.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln