Så bra är Avengers: Age of Ultron

Publicerad 2015-04-21

Jens Peterson har sett den nya storfilmen

ACTION Här är svaret på första frågan: Jo, den är lika bra som ”Avengers” från 2012.

Det som kunde vara ett problem vänder Joss Whedon till en styrka. Han lyckas balansera flera historier med halvdussinet huvudpersoner. Redan i inledningen träffar vi Thor, Black Widow, Iron Man, Hulken, Captain America och Hawkeye när de attackerar ett skurknäste.

Var och en får utrymme, och filmen fortsätter balansera deras olika historier. Men de tillbringar mycket tid tillsammans. Bra.

Avengers: Age of Ultron” är inte bara en uppföljare. Det är film nummer 11 i bioserien Marvel cinematic universe som inleddes med ”Iron man” 2008. Sedan dess har de dykt upp i varandras filmer då och då, och det gör även en del andra figurer. Samuel L Jackson skrev på för nio filmer som Nick Fury, Stellan Skarsgård syns här i ett par scener som Thors kompis dr Erik Selvig.

Tid för kärlek: Pussande!

Allt börjar vid slottet de anfaller i första scenen. Baron von Strucker håller på att skapa farliga saker i sitt laboratorium, och Avengers ska stoppa det. Hjältarna får med sig något Viktigt och Tony Stark och doktor Banner undersöker det på hemmaplan. Det leder till nya upptäckter som ska skydda världen. Men...

”Avengers: Age of Ultron”är ofta rolig med snärtig dialog, mest ledd av Stark/Iron man (Robert Downey Jr.). Men de är alla kul, och dessutom får de visa känslostarka sidor i en sekvens där minnen och drömmar skapar ångestkänslor hos hjältarna. Här finns också tid för kärlek. Pussande!

Buller och bang

Ett par intressanta nya motståndare. Och mycket action förstås.  Stundtals för mycket explosioner och destruktion och kraschande robotar som gör att det känns som att titta på ett digitalt spel.

Men det uppvägs av filmens humor, hjärta och hjärna. Det blir bättre om man hjälps åt. Man ska vara försiktig när man uppfinner och vill tämja naturtillgångar. Det går inte alltid att styra sina skapelser, en läxa doktor Frankenstein lärde i romanen 1818 men mänskligheten fortsätter glömma.

Ett budskap som en tidlös godnattsaga, kryddad med mycket buller och bang för både ögon och öron. Skicklig matinéunderhållning med serietidningskänsla.