Ingen kan säga att Johan Renck är en fegis
Djärva draget efter storsuccén med ”Chernobyl”
KRÖNIKA. Adam Sandler för djupa samtal med en monsterspindel i rymden.
Ingen kan säga att Johan Renck fegar efter storsuccén med ”Chernobyl”.
Vad skulle du göra om du kom hem efter att ha flyttat familjen till Baltikum och arbetat där i nio månader?
Ta det lite lugnt, kanske? Svenske regissören Johan Renck var faktiskt inne på det spåret efter att ha spelat in miniserien ”Chernobyl” i Litauen. I en intervju med Variety säger han att filmer och tv-serier var det sista han ville ägna sig åt efter den upplevelsen. När han och familjen kom tillbaka till Brooklyn där de bor började han leka med tanken på att starta restaurang.
För alla som har sett ”Boiling point” och ”The bear” vet ju hur rogivande den branschen är...
Nåväl. Plötsligt fick Johan Renck ett filmmanus i nävarna och då var det kört. Han visste med detsamma att han var tvungen att göra ”Spaceman”.
Monsterspindel i rymden
Filmen, som har premiär på Netflix den 1 mars, kommer oundvikligen att beskrivas som i min ingress: Adam Sandler och en monsterspindel i rymden.
Men i själva verket är det en långsam, djupsinnig och deppig historia om en tjeckisk astronaut som befinner sig långt hemifrån för att undersöka ett rymdmoln som har blivit synligt på himlen från vår planet.
Han börjar fundera på besvärliga barndomsminnen och oroar sig för sin fru Lemka (Carey Mulligan), som är gravid men kanske också på väg att glida från honom.
Filmen är baserad på en tjeckisk roman av Jaroslav Kalfar. Isabella Rossellini och Lena Olin har mindre roller. Särskilt den förstnämnda hade man gärna sett mer av, i rollen som slipad chef för rymdprojektet.
Det är väldigt mycket Andrej Tarkovskij, en filmskapare som Renck beundrar, förstärkt av att filmen tycks utspelas i en slags alternativ tid där mänskligheten är så tekniskt framstående att vi kan skicka astronauter långt ut i rymden... men samtidigt är all teknologi som lånad från inspelningen av ”Chernobyl”. Sovjetiskt 60-tal möter framtiden.
Lär dela publiken
Med tanke på hur populär ”Chernobyl” blev är det här verkligen ett djärvt projekt att följa upp med. Den lär dela publiken.
Hälften kommer att stänga av så fort jättespindeln gör entré. Själv fann jag filmens tempo och oundvikliga knasighet svårt att svälja.
Men andra hälften kommer att beundra, som amerikanerna säger, storleken på Johan Rencks pungkulor.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.